Time to apologize to myself because this isn't me.

Har som vanligt sömnproblem, och har funderat väldigt mkt, för 3 år sedan försvann en glad tjej, Jag. Jag gav mig ut i världen i hopp om att jag skulle klara mig, jag är tuff, för jag trodde vid 14/15 års ålder var man vuxen och att livet inte alls är något som går emot mig. Vi kan väl säga att jag har levt ett rätt skyddat liv och nu känner jag att jag har fått nog av att följa samhällets lame-regler.

När jag var yngre hade jag inga som helst problem med att klä mig lite ’weirdo’ så länge jag tyckte det var snyggt men vi kan ju säga det som så att jag fick en jävligt stor tillrättavisning.
Nu är jag sur över att jag lät mig krossas så lätt, lära mig smälta in, lära mig att ställa mig i ett led och följa och inte stå på egna ben och själv vara ledare för mig själv. Jag har om och om igen försökt hitta tillbaka, försökt finna mig, den människan som jag själv ser glimtar av varje gång jag ler eller skrattar, en dos av Emma Hallberg Sofia och Burlesque gör att nu börjar Make over back Johanna.

 

Jantelagen nu tar jag ingen skit av dig längre!

1.    Du skall inte tro att du är något.

2.    Du skall inte tro att du är lika god som vi.

3.    Du skall inte tro att du är klokare än vi.

4.    Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.

5.    Du skall inte tro att du vet mer än vi.

6.    Du skall inte tro att du är förmer än vi.

7.    Du skall inte tro att du duger till något.

8.    Du skall inte skratta åt oss.

9.    Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.

10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

Laugh in your face!

Johanna