.. av sorg.

Tänk att ett ord CANCER, kan vända upp och ner på hela ditt liv. Få dig att varken veta upp eller ner. Få dig att känna dig vilsen, inte veta vem du är. Få dig att vilja skrika ut av smärta, en smärta som inte ens är dig.

För cancer är inte min sjukdom, egentligen inte min smärta men ordet cancer påverkar mig och mitt liv ändå, äter upp mig inifrån.

Jag är inte okej, och frågan är om jag någonsin kommer att bli det?

Jag kommer förlora en viktig person i mitt liv .

Vi har bara livet till låns men är dåliga på att utnyttja det, dåliga på att ta till vara på livet och de viktiga människorna runt omkring oss.

Dåliga på att ta tillvara på allt som är viktigt, verkligen viktigt för oss,

Dåliga på att inte utnyttja livet fullt ut,utnyttja det till MAX!

.. och de människorna som har/håller på att njuta av livet till max verkar försvinna från jordens yta, de dör. Är det för de är de enda människorna som har kommit på vad livet egentligen handlar om?

Är vi andra kvar för att vi inte har kommit på poängen med livet?

För att vi inte njuter?

Mycket snack men lite verkstad.

Jag känner mig så tom, förbannad, förtvivlad, känner hur ångest grabbar tag i mig och jag vill bara ut och springa tills jag kollapsar, skrika mig hes...

Men jag borde vara stark, för sorgen är ju egentligen inte min.

Sjukdomen är inte min.

Ändå är jag rädd för döden, för jag vet vad döden kan ta ifrån mig.

/Johanna