Igår kände jag mig fortfarande rädd, förvirrad, arg, ledsen och idag har en liten förändring skett jag känner mig rädd, beslutsam, arg, ledsen.
Fick igår tid för ett kris samtal hos en psykolog som har räddat mig, som har gett mig verktyg som jag hoppas räddar mig från mitt nu instängda liv som ständigt handlar om rädsla/ångest/panikattacker/depression(?).

Har under nästan halva mitt liv försökt att hitta mig själv, hitta vem Johanna är och det sökandet har börjat på riktigt det här året.
Innan har jag försökt flera gånger själv men misslyckats pg.a att jag inte har haft kundskap och jag har inte vetat var jag ska börja.
Kan säga att överfallet som var nära att ske höll på att knäcka mig, jag har levt väldigt isolerat och det kommer ta ett tag innan jag är mig själv igen och mår bra.
Jag är just nu i ett svart hål och hoppas att jag någon gång i framtiden kan ta mig ur det.
Mitt första steg blir att jobba på självkänslan, kanske även börja på självförsvar för att veta OM det sker igen kan jag försvara mig, jag vill inte känna såhär, vill inte att någon ska känna sig såhär... maktlös över sitt eget liv.

Jag ska börja i små steg att ta kontroll över MITT liv, börja framhäva mig mer, börja tänka mer "vad vill Johanna", och inte alltid svara JA på allt som jag har gjort i mitt liv innan utan säga "jag måste tänka på det". Jag har levt så som alla andra vill att jag ska leva, gjort samma val som andra och det enbart för att inte dra uppmärksamhet till mig fast det är det jag egentligen vill.
Jag ville/VILL att NI skulle se mig, jag ville att NI skulle vara stolta över mig, istället så satte ni så höga förväntningar och mål på mig som var gjorda för att misslyckas, för vem är egentligen perfekt? Samtidigt som det här är det värsta som har hänt mig är det samtidigt ett "wake up call". jag håller på att förstöra ett liv, MITT, och jag har gjort det i åratal.
Jag måste sätta realistiska mål som gör att jag någon gång kan lyckas och jag måste börja ge beröm istället för att alltid straffa mig själv oavsett om det går bra eller dåligt.

Jag har idag gjort ett framsteg, jag lyckades ta mig ur bilen till lägenheten utan att Andreas hämtade mig, visserligen höll jag telefonkontakt men honom hela vägen men det gick OK!

Jag hoppas jag får sova någon inatt, börjar bli trött på att alltid vara vaken.