Fan då, att man som tjej ska behöva vara rädd på kvällarna i Sverige år 2014 snart 2015!
Vart för en stund sen avsläppt utanför trappan till min port (tar ca 30 sek till porten via trappen) och vad tror ni händer?
Jag börjar gå uppför trappan och ser/ hör den där fulla killen jag såg innan jag gick ut ur bilen ändra riktning och springer mot mig... vilket resulterar i att jag springer så fort jag kan (hoppar över varannan trappsteg i språnget) mot porten och medan dessa 10 sekunderna av språngmarsen pågår hinner man tänka: OM något händer: ÄR DET JAG HAR PÅ MIG UTMANANDR? ÄR DET HÄR SOM KOMMER HÄNDA MITT FEL? SÄNDER JAG UT 'FEL' SIGNALER.
Den här historien slutar som tur var 'lyckligt', jag hann in genom porten och stänga den framför ansiktet på honom och sprang upp till min lägenhet (ifall han kunde komma in).
Jag hade också som tur var en väldigt godvän som hann se vad som ev. Höll på att hända som under 2 sek uppehöll den här killen genom att stanna för att se vad som var på gång och även ringde så att jag var ok. Jag är o...k..e.., jag ÄR uppriven, förbannad över att behöva vara rädd i dagensamhälle!



Hade inte min kompis backat tillbaka med bilen som fick den här killen att stanna upp för att han hörde en bil hade han fått tag i mig, påväg upp för trappan gjorde den här killen något (tror han skrapade i med skon) som fick mig att vända mig om och det jag såg i hans ögon gjorde mig så jävla rädd, den blicken ville döda och den blicken fick mig att springa för livet.

Idag har det gått två dagar, jag är ´okej´ under dagarna när det är ljus ute men så fort mörkret faller och jag vet att vi måste ut med hundarna börjar rädslan komma fram, JAG VILL INTE GÅ UT UR LÄGENHETEN, jag klarar inte av att gå ur min trygghetsbubbla, känner att jag inte kan styra det som händer utanför lägenheten, det är utanför min kontroll och det skrämmer mig, känns som att vadsom ska hända. Har köpt två överfallslarm (hade ett sen innan) för att kunna ha i mina olika jackor och även en överfallsspray men rädslan kommer alltid finnas där oavsett vad, jag måste själv hitta mina lösningar för att kunna leva med denna rädsla.
Jag måste hitta självförsvar kurser för att bli trygg i mig själv igen och veta att om en sån här situation uppstår igen så kan jag klara det.

FAN jag hatar dig, rädslan, jag hatar hur den får mig att känna mig maklös över mitt liv, jag hatar att jag VARJE dag sedan händelsen står innanför porten och kollar ut för att se att ingen står där, för HAN vet var jag bor, går ut ur porten och kollar ännu en gång höger, vänster, höger. Går nedför trappan och kollar ytterligare en gång till höger,vänster,höger.

Jag ber och hoppas att jag var den enda tjejen den killen skrämde den natten, jag hoppas att ingen, pg.a att jag inte ringde polisen direkt, råkade komma i den killen väg.

Jag har verkligen världens finaste vänner och världens finaste familj.
Love
Johanna