... det enda jag vill fokusera på är att ta mig ur skolan, må bra och hinna vara med underbara människor!!

Jag visste inte att stress kunde påverka känslor men det kan de tydligen, känner mig riktigt förvirrad. Ena sekunden har jag en massa känslor, andra gånger är jag på autopilot eller bara ett tomt skal men ingen själ hemma. Jag vill börja leva igen, jag vill jobba, resa, jobba, träffa underbara studiekamrater som man kan plugga tillsammans med, ett skönt gäng som hittar på saker eller bara kan va.

Saknar det kompisgänget jag hade i 9:an, nu har vi antigen växt ifrån varandra, flyttat från varandra eller har så mycket i våra liv just nu så att vi inte hinner umgås.

Känner att min kreativa-skrivandet inte är på topp nu, min dator har trollat bort mina skolarbeten och har inte vågar se exakt hur många som är kvar. :(

Behöver jag ha något mer emot mig just nu?

Peace out!

Johanna