Ett nytt kapitel
Att vara känslokall är inget jag föddes med eller något jag förknippar mig med och jag är inte heller den personen som sparkar på den som ligger.
Jag vet hur det känns att vara ensam, att känna hur människor kan styra så att folk drar sig undan och inte vågar säga ifrån med rädsla om att även bli den som blir smutskastad. Jag vet hur det känns när bästisen plötsligt har en ny bästis då det är svåra tider och hur det känns när ingen ingen vet vad som pågår. När ett påklistrat leende är vardag och att springa till toaletten ofta för att tårarna bränner, jag har varit i den sitsen och vet hur det känns när någon bryter mönstret, pratar och skrattar med en och status inte var något de brydde sig om...
De senaste 3 åren har varit tuffa år för mig och gjorde att jag ännu en gång mådde väldigt dåligt och kände mig lika svag som den tiden innan ni hjälpte mig på fötter, och för att kunna bygga upp mitt självförtroende ännu en gång och denna gången var jag tvungen att klara det själv var jag tvungen att ta avstånd från allt som sårar mig som gör att jag blir svag. Jag var tvungen att bli stark, klara mig själv och ta itu med allt som jag har skjutit åt sidan eller för att gå vidare för ett år sen bildades ett hat, hatet gjorde att det var lätt för mig att acceptera och kunna vända blad. Jag har känt att en del av den muren revs i år, gamla sår kom upp och ett hat mot DIG som sårade mig så djupt för ett år sen kom upp, du försökte än en gång såra mig och komma in i mitt liv. Jag måste meddela att du gjorde mig så stark som jag är idag och du fick mig att träffa min pojkvän som betyder väldigt mycket och även fast han inte vet det har gjort att jag har läkts och får mig att känna mig trygg och älskad. Han är lika knasig som jag... om inte mer? :P
Jennie Kempe, nu börjar vårt kapitel!<3
Peace out!
De gångerna någon liknande egenskap kommer över mig är när någon i min omgivning blir orättvist behandlad, får ta emot ett flertal grymma ord eller när skit snack förekommer.
Jag hatar när människor får för sig att de är bättre än någon annan eller att personer tror att de har rätt till att styr och ställa/ säga något oförlåtligt till någon.
Det är då jag säger nej och mina försvars egenskaper kommer fram, jag har varit med om olika metoder inom mobbning och har själv varit utsatt av de.
Jag vet hur det känns att vara ensam, att känna hur människor kan styra så att folk drar sig undan och inte vågar säga ifrån med rädsla om att även bli den som blir smutskastad. Jag vet hur det känns när bästisen plötsligt har en ny bästis då det är svåra tider och hur det känns när ingen ingen vet vad som pågår. När ett påklistrat leende är vardag och att springa till toaletten ofta för att tårarna bränner, jag har varit i den sitsen och vet hur det känns när någon bryter mönstret, pratar och skrattar med en och status inte var något de brydde sig om...
Johanna Stenberg, Jennie Kempe och Amanda Rudberg!
Ni räddade mig när jag mådde som sämst, och det var ni som för första gånger frågade hur jag mådde och om jag ville hitta på något ihelgen med er!
Ni hjälpte mig finna självförtroendet och därmed var ni de starkaste i klassen. <3
De senaste 3 åren har varit tuffa år för mig och gjorde att jag ännu en gång mådde väldigt dåligt och kände mig lika svag som den tiden innan ni hjälpte mig på fötter, och för att kunna bygga upp mitt självförtroende ännu en gång och denna gången var jag tvungen att klara det själv var jag tvungen att ta avstånd från allt som sårar mig som gör att jag blir svag. Jag var tvungen att bli stark, klara mig själv och ta itu med allt som jag har skjutit åt sidan eller för att gå vidare för ett år sen bildades ett hat, hatet gjorde att det var lätt för mig att acceptera och kunna vända blad. Jag har känt att en del av den muren revs i år, gamla sår kom upp och ett hat mot DIG som sårade mig så djupt för ett år sen kom upp, du försökte än en gång såra mig och komma in i mitt liv. Jag måste meddela att du gjorde mig så stark som jag är idag och du fick mig att träffa min pojkvän som betyder väldigt mycket och även fast han inte vet det har gjort att jag har läkts och får mig att känna mig trygg och älskad. Han är lika knasig som jag... om inte mer? :P
Jennie Kempe, nu börjar vårt kapitel!<3
Peace out!
Johanna
Kommentarer
Trackback
