Har ni någon gång förstått något som gör er livrädd?
Som tanken att cancer finns i eran släkt o du har en stor risk att få det.
Eller tanken på att du har lättare att bli en alkolist när du blir äldre.
Eller tanken på VEM du blir när du blir äldre...
nu menar ja inte yrkemässigt utan VEM du blir.
Tänk om du fick reda på vad du höll på att bli och om det fortsätter vad som kommer hända, att du även vet att det finns sådana personer runtomkring dig och även i din släkt.
Även din förebild är en sådan. Vad gör du då?
Jag i detta fall vill nästan bara skrika.. Hur fasen ska jag se skillnaden?
Hur ska jag känna/veta skillnaden?
Livrädd för att jag ska fortsätta som såhär lr bli den som alla har sett en tid.
Ush rysser av blotta tanken. Men jag ska bli bättre, veta vad jag vill, vara mig själv som alltid.
iaf, det var om rädsla..
                                   ... att inte veta om hur framtiden ser ut.

nu om vinter.
Hatar när det är så jäkla mörkt ute :(.. det funkar när snön finns och lysser upp all mörker men det tycks inte hjälpa längre och jag känner hur humöret blir lägre o lägre.
Och har vissa stunder då jag bara vill gråta utan ngn helst anledning :/.
Ush, hatar när jag känner såhär på vintern.

Jag borde uppskatta att vi har fått snön för en gångs skull och det gör jag, men vintermörkret gör mig sårbar/rädd och lite förvirrad. och det vill jag inte. :(

Snö är det bästa jag vet...
                                            ... mörker det sämsta :(

Peace and Love.
Johannisen som är mörkrädd (a)