Du kan inte tänka hur det är att vara i min possition?
Inte ens fråga hur det är med mig?
Inte ens försöka att förstå vad som hände?

-Jag trodde du var en kompis som jag kunde räkna med, som jag har skrattat med och pratat.
Vi kom aldrig riktigt nära men jag tror det var för att du inte riktigt släppte in mig.
Kanske försökte jag för mkt.
Så du gör bara såhär?
Jag var rädd att det här skulle göra så att jag skulle förlora dig(/er?)
Och det finns inget jag kan göra...

Även om du inte var en av mina närmast vänner känns det...



jag var inget att kämpa för eller hur?