Idag hade Mitek grocher en föreläsning för oss som går på facetten.
Han är en man som har överlevt 9 stycken koncentrations läget tack vare sin pappa och berättade för oss vad som hände med honom och hans familj (det han visste).

Jag tycker det är väldigt modigt och starkt att åka runt och berätta vad som hände honom och hans familj, hans vänner, hans klasskompisar, andra judar, kristna, muslimer, zygenare, handikappade och homosexuella.
Även fast man hörde att det är svårt att berätta då han ibland tystnade för de smärtsamma minnerna.
Tyckte det han sa var väldigt intressant, dock satt jag rätt långt ifrån och hörde inte allt. :(




Så nu väntar jag på hans bok som jag beställde ska dimpa ner i postlådan. :)
Det jag tycker är otroligt är de som inte tror på att andra världskrigets existens, jag menar ser vi inte beviset överallt?
Andra världskriget är inte som de påhittade händelserna i olika religioner.
Vi ser bilder, vi läser och hör överlevande.
Så vad finns det att inte tro på?


Något som Mitek sa fick mig att tänka:
"Jag valde att komma till Sverige för jag hade hört att svenskar var vänliga och att man inte behövde låsa sin cykel"

Var försvann det förtroendet för svenska folket?
Är vi vänliga? Vad jag har hört är vi väldigt stängda och kalla.

Något att tänka mer på är att vara mer vänliga mot medmänniskor och utlänningar.
För de har inte VALT att det ska vara oroligt eller svårt att bo i sitt fosterland.
Alla förtjänar respekt!
 
Love and Peace
Johanna
  

En tankeställare..
Är jag en god medmänniska?