"Livet är som en könssjukdom.. vi blir alla drabbade"..
vad det egentligen menas kan ju diskuteras.

Vi möter ständigt nya människor här i livet, och de människorna kommer att påverka ens liv vare sig det är medvetet lr omedvetet.
Vi gör nya val varje dag och resultatet av det möts vi ofta av i framtiden, vi blir antagligen förlåtna eller så lär vi oss, som med allting annat så lär vi oss av de val vi har gjort eller får göra.

Men vad jag menar är att livet är inte alls så bra som vi får beskriva som små, vi skyddas ständigt av de omkring oss och när vi sen kommer ut i den "riktiga" världen märker vi att vi måste vara starka, självsäkra och tuffa.
Vi får inte känna oss som ett offer för det är så omgivningen kommer se oss och för att överleva måste man kämpa! Kämpa på det man tror på kämpa för det som är rätt, man ska lyssna på vad hjärnan säger och vad hjärtat vill även om de inte alltid är överens.
Man ska ta erbjudande man aldrig trodde sig kunna ta bara för att leva!
För att få känna att världen inte alltid är emot en eller att leva kan vara någonting fantastiskt, även om de suddas ut väldigt fort när mörka svackor kommer i livet.
Efter varje mörk svacka som man har tagit sig egenom blir man starkare och starkare och man känner vad man klarar av och inte.
Man måste ta sig ur sin egen mörka svackor psykiskt.
Undra om jag är påväg mot en just nu?

Every step I'm taking
Every move I make feels
lost with no directions
My faith is shaken
Bit I, I gotta keep trying
Gotta keep my head held high

There's always gonna be another mountain
I'm always gonna wanna make it move
Always gonna be an uphill battle
Sometimes I'm gonna have to lose
Ain't about how fast I get there
Ain't about what's waiting on the other side

The struggles I'm facing
The chances I'm taking
Sometimes might knock me down
But no, I'm not breaking
I may not know it
But these are the moments that I'm gonna remember most
Just gotta keep going and I gotta be strong
Just keep pushing on

---

---

Många tankar och känslor är på spel,
det spel ni just nu spelar kommer att knäcka någon.
Jag känner redan att jag är mitt emellan och inget jag säger kan ändra det.
Ska man ställa krav för att skydda sig själv?
Eller ska man låta er spela utan regler..
och kommer jag någonsin komma upp till den vatten ytan som känns väldigt avlägsen just nu.
Ska jag sluta simma, sluta kämpa mot strömmarna?

Love&Peace
Johanna