En lögn skapar genast en ny lögn.. om man ljuger för en så forsätter lögnen till någon annan och bildar ett nätverk fullt av jobbiga trådar som finns överallt.
Även jag som hatar lögnare har jag i en tvingad situation ljugit, inget jag är stolt över men för att skydda någon annan än sig själv är det okej att luga om man inte sårar någon med sanningen eller lögnen?
När är det egentligen okej att ljuga?
Aldrig skulle jag väl säga om någon spontant frågade mig men det handlar inte i denna stund om något spontant utan något tilltänkt.
Jag är trött på att leva i en värld där folk ljuger och är stöddiga för att få det man vill ha, att ljuga skapar bara problem och brist på respekt och förtroende på en individ.
Hatar att få reda på att en människa,levande varelse kan vara stolt över att ha ljugit i mitt ansikte.
Om man skyddar någon kan man ju förmilda en sanning och kallas det då lögn?
Om man underhåller något, blir det genast en lögn?
Jag är trött på att leva i en värld där sanningen måste förmildas, ibland är det nödvändigt men om man mår skit för att man inte FÅR prata, får säga precis vilka tankar som finns där är man vårdslös då? Okänslig? En idiot?
Att sprida sårande sanningar fram och tillbaka kan vara sårande då ingen är perfekt, men vid det här laget borde ju alla veta att det finns brister?
Alla har lika många men andra är bra på att dölja de eller gör sina svagheter till en stärkande länk.
Vi skyddar/framhäver alla våra brister på och med olika metoder.
Beroende på situationen är det okej att säga sanningen och ibland inte, samma sak med lögner.


Sanningen gör oftast ont, och ibland undrar man hur och om man kan överleva efter något som gör ont lr gör en väldigt ledsen..
sanningen gör oftast ont.

LoveAndPeace
Johanna