.. som tycks upprepa sig om och om igen.
Jag har många gånger funderat på vad min blogg ska handla om, och jag tycker den ska handla om mina åsikter, min dag, mitt liv och mina tankar. Det sista jag vill är att "lägga ut/snacka skit" om någon bara för att få flera läsare. Men ibland behövs saker få en förklaring och nu skriver jag "min sida" av historien.

Jag träffade en kille för 2½ nästan 3 år sedan, och han blev efter det min pojkvän eftersom han fick mig att må bra, va mig själv och jag kände mig som världens snyggaste tjej och förstod inte varför han ville ha mig, det fanns ju så många andra. Visst hade vi problem som alla andra och visst vart det mycket små saker vi bråkade om men jag älskade honom över allt annat.
Efter ett tag kom det gröna monstret fram, och min tillvaro bestod av nedtryck o depression för att jag trodde allt var mitt fel, speciellt din svartsjuka.
Jag säger inte att det här förhållandet var dåligt det var det inte men det hade ofta sina nergångar.
En sak som förstörde det mycket var när den jag älskade började prata med sitt ex..
... och det förekom sms mellan de som inte är lämpligt när man har en partner.
Att göra så mot en som har haft svårt att lita på killar och ofta har vald "fel" killar som har sårat mig genom otrohet och nertryckande är det värsta, då mitt förtroende för dig försvann..

.. o där började förhållandet sin nerkurva.
Eftersom förtroende är en av de viktigaste egenskaperna i ett förhållande.
Det jag vill komma fram till är att dagen efter jag som vart dumpad bröt jag all kontakt.
Varför? För att ett förhållande handlar om att lita och älska varandra, och visa det.
Jag älskade fortfarande honom, men fick nog eftersom jag inte vågade lämna ut mitt hjärta eller tillit igen.
De första dagarna var väldigt jobbiga eftersom jag var så förvirrad och fick tankarna men DEN HÄR GÅNGEN kanske det funkar.. jag ville även ta reda på om det här verkligen var det jag ville med mitt liv.
Jag stängde av mobilen för att få tänka, för att få vara ifred från alla så att jag kunde fundera på vad jag ville..
och det beslut jag gjorde HAR INTE PÅVERKAS PGA. FÖRÄLDRAR ELLER KOMPISAR, SYSKON. utan jag valde det själv för mitt mående och för att jag inte kunde leva det sådär längre.

..jag har alltid hoppas på att man ska lämna sitt ex. som kompis men ibland funkar det inte och oftast behövs det tid för att komma över och börja om innan man ens kan fundera på en kompis relaterad förhållande.
Jag bad dig om tid, jag bad dig att bli lämnad ifred, jag bad dig att vänta tills jag klarade av att träffa o prata med dig men du respekterade det inte.
Jag orkade inte träffa dig de första månaderna för jag ville inte bråka och jag klarade inte heller av det eftersom du hade/du betydde så mkt för mig även om du inte tror det/trodde det..
.. jag har inte skrivit så mycket om det här eftersom jag tycker att de enda som behöver veta sanningen är de som står mig nära och brydde mig inte speciellt mkt om vad andra som inte kände mig skulle tycka men när du åter igen hoppar på mig kan jag inte vara tyst längre.
JAG VÄGRAR VARA TYST!

.. du skriver en sak på din blogg och skickar en annan sak i sms till mig!!
- Hur ska du ha det? Ett försök till att få medlidande?
Jag säger inte att jag inte är ledsen över hur det har blivit för det är jag men du kan inte skriva :
Hej! :)
Sedan.. *en massa bråk o klago saker*
och ännu senare.. *men vi kan väl vara vänner iaf*
och i slutet "dra åt helvete, hatar dig jävla svin"

och senare på bloggen står det : Johanna vill inte träffa mig, Johanna, jag älskar dig..
Hur fan kan man vara falsk helt egenom?
STÅ FÖR VAD DU SÄGER! - det har gått 5 månader.. du ville inte prata o därmed gick jag vidare!
och de som säger saker jag aldrig sagt, lägg ner för sanningen kommer ändå fram och man vet vilka ni är.


Allt jag bad om var tid...

ska sova nu, om det är något är det ju bara att skicka en kommentar.. MED NAMN!

Love and Peace
Johanna