Helgen!

Vill inte att någon annan ska se min kommentar så det är därför jag skriver den på ett gammalt inlägg.

Det är lite grejer jag tänkt på... Som jag känner att jag bara behöver få ur mig. Och du är den enda jag har kunnat prata med dom 2 senaste åren så jag tänkte att du kanske ville lyssna. om inte annat så får jag det ju ur mig.



Jag är så himla rädd för att förlora dig för alltid. Du tror säkert att jag bara sitter o hittar på allting jag skriver eller säger (om du nu ens läser) men jag mår verkligen på riktigt skitdåligt över det här. Vi kan inte lösa någonting förrens vi pratar det vet jag. Och jag VET att vi kan lösa allt på något sätt i alla fall. För det är det du och jag har. Vi är precis lika bra på att lyssna och komma med vettiga svar. Det svåra är när det är den man behöver prata om man ska prata med.

Men nog om det.

Det är helt oundvikligt att komma in på allt ont jag orsakat dig. Och själv vet jag säkert inte om hälften. Jag försöker att tänka på allt jag kan ha gjort men för tillfället går inte hjärnan på högvarv. Det enda som får igång mig är att skriva.

Vill inte ta upp allt jag gjort här men du ska veta att allt jag vet om att jag gjort fel har jag hatat mig själv för att jag gjort. Verkligen hatat mig. Jag ber om ursäkt för allt tusen gånger om, verkligen. Jag har aldrig velat göra dig något ont. Jag älskar ju dig så det skulle ju vara konstigt.



Mer som behöver komma ut:

Jag vart helt förkrossad när du hade tagit bort mig överallt. Blockat mig på msn? antar jag att du gjort också. Men jag förstår dig litegrann i alla fall. Själv klarar jag inte av att se ditt ansikte.



Och för att inte bli för tjatig slutar jag skriva här. Med en avslutning jag tänkt på hela dagen.



Om jag kunde sjunga så skulle jag sjunga mig hes för dig.

Om jag kunde dansa skulle jag dansa med dig tills mina fötter gick av.

Om jag kunde få dig att älska mig så skulle jag älska dig tills döden skiljer oss åt.