Be Good to me
Jag tror jag vet vad som väntar, jävla magkatarr och stress is back.
Jag är helt SLUT!
I två hela veckor har jag gått som en mumie.. halvt medvetande.
Jag är på "auto-pilot" jag är här men ändå inte.
Och nu sitter jag här ist för att plugga som jag VERKLIGEN behöver. För fan Johanna skärp dig annars kommer det bara gå åt helvete. Men det är så att jag inte klarar av det, jag klarar inte av att starta! När jag väl har startat flyter det på men att just starta med pluggandet är så jäkla svårt!
Skulle egentligen behöva ngn som tjatade!
Saknar min patrick<3 Bli frisk för jag behöver dig här!
O så har man en mamma som inte vill att man ska vara hemma när man är dålig så det blir skolan varje dag iaf.
Jag fattar att du är rädd, rädd att allt ska bli som förr. Alla samtal om min frånvaro, om min "sjukdom"-sjuktiderna men jag lovar det blir inte så den här gången för jag tillåter det inte men bara för det behöver du inte neka när jag är sjuk!
Det här är första gången jag tar dina löften på allvar, jag vet att vi klarar det här om vi stöttar varandra om vi kämpar för oss, för det vi vill.
Jag älskar dig Patrick Friberg du betyder mycket för mig.
Och jag saknar dig även om jag bara har varit ifrån dig i en sekund, en minut, en timme, en dag, eller bara en vecka. Är så lycklig att jag har någon som dig :)
Haha :P<3
Yes, he's my man!... or woman :O
/Johanna
vet inte om du fått höra det från julia redan eller om du läser min blogg. Men i vilket fall som helst så är det såhär: jag ville prata med dig snabbt dels för att försöka få dig att inse att vi kunde lösa allt men mest för att det inte skulle bli som det är nu. Där du har hittat nån annan och jag sitter kvar här med alla minnen och känslor som äter mig inifrån och den där känslan av att du har varit intresserad av honom under tiden vi hade. Precis som du iaf påstod att du va intresserad av mig när du va tillsammans med rickard. Så nu när du frågar om vi ska bestämma tid att prata så känns det iaf som att enda anledningen till det är för att du ska kunna gå ut officiellt med att du har en ny och det klarar jag bara inte av. Som jag sa så gör tanken på dig med någon annan mig helt galen och rent ut sagt illamående. Därför så svarar jag att jag inte kan sätta mig o prata med dig förrens jag precis som du kommit över allt så pass att jag kan vara med en ny. För att sitta o lyssna på hur bra ni har det medans jag mår skit och saknar dig vet jag inte om min hjärna klarar av. O ena sidan så vill jag inget annat än att prata med dig men o andra sidan så orkar jag som sagt inte ens nu med vetskapen om att du har en annan så tror inte jag skulle klara det bättre när du pratar om det. Och nu nåt lustigt. Jag kan inte hålla mig ifrån dig och vad som läggs upp på internet av dig så jag skulle bara vilja be dig att tänka på att jag är en människa jag också och att det inte behöver vara överdrivet med saker om saker. Bara tills jag mår bra som sagt. Verkar uppenbarligen kunna ta ett tag eftersom att jag ser dig eller något som påminner om dig överallt men jag gör så gott jag kan. Är det nåt vet du ju vart du når mig. Och du vet ju vad du betyder för mig så glöm aldrig att jag kommer bli arg dom gånger det är som tuffast att du inte är min.
med det sista menar jag bara så du vet att allt jag skriver kanske inte alltid är genomtänkt ungefär som att ringa på en jävla telefonsvarare mitt i natten för att man är så patetisk att man inte kan ta att du inte ville va med mig hela tiden. Ja du förstår kanske.
det va det jag försökte få fram med min andra kommentar. Och det är väl klart jag har ett val. Men vad tror du själv att jag väljer? Att läsa om ditt liv som jag bryr mig om eller inte? Och om du "lovar" att det är så så tror jag dig. Det är ju därför jag tror sånt. För att jag inte hört eller märkt nåt från dig. Jag vet ju inte och är livrädd johanna. Jag vill prata med dig. Och jag är livrädd över att jag bara ska förstöra allt med mina blogginlägg o kommentarer. Men jag måste ju få det ur mig och utan dig har jag ingen att prata med längre så då hamnar det såhär. Förlåt för att jag hittar på en massa med min fantasi. Men hjärnan går ju på halvfart så en grej leder efter nån dag till en annan o så blir det nåt i hjärnan. Men om du fortfarande vill prata med mig skulle det vara ok att komma till grebo för dig? Och jag menar inte att du är oberörd även fast det i stort sett står så. Men det är läskigt när man är ensam om att reagera. För jag vet ju inte vad du gjorde den kvällen sen eller nånting efter. Jag vet ju bara vad jag ser här eller hos andra och där är det ju bara glada johanna. Vilket jag inte har nåt emot. Och jag förstår verkligen om du mått dåligt (jag låter självsäker) och ber verkligen om ursäkt för det jag gjort. Jag skulle göra allt för att göra det ogjort men det går ju inte. Det är därför jag vill prata. För att få reda ut allt som inte stämmer, få tillbaks dig i mitt liv på ett eller annat sätt och hoppas på att dina föräldrar kan acceptera mig som din vän iaf. Äh nu vet jag inte vad jag skriver längre. Är sjuk o trött o rädd och saknar dig så det blir väl mest skit av alltihop. Men läs noga så du tar in allt bra också. Och som sagt. Mina bloggar är till 95% korta känslouttryck och 0% eftertanke. Jag vill inte att du ska vara arg på mig. :( ge mig en chans att förklara mig.
en sista också. Jennie påstod att jag va bra med ord en gång men jag känner att när jag skriver till dig så blir jag mer dyslektiker än ett mentalt handikappat barn. Att ens försöka uttrycka allt jag vill få fram till dig i ord på en blogg eller genom kommentarer såhär är ungefär lika lyckat som att bygga en pool mitt i ett elverk. Inte alls med andra ord. Jag menade tex inte att kräva något av dig förut utan det va nog bara vad som befann sig bakom fingrarna precis just då. För att nåt verkligen ska nå fram på rätt sätt så funkar nog munnen bäst. Så tänk inte på hälften jag skrivit utan läs kommentaren jag skrev för nån vecka eller två sen istället och glöm inte bort att jag alltid vill finnas för dig. Vilket jag sagt till dig många gånger nu känns det som. Jag har egentligen en sak till nu. O det är att jag inte förstår en sak. För det enda jag fantiserat ihop är en ny kille. Men du säger att jag gjort det om mycket? Fast det kan vänta tills vi träffas. Men ändå. Det sista i min näst sista blogg handlar inte om dig. Tror jag. Minns inte vilket som är vilket men det om att jag lika gärna kunde dött handla inte om dig. Annars tycker jag ändå jag varit väldigt sanningsenlig och tydlig med att det inte handlar om sanning utan hur det känns och ser ut från mitt håll. Dock har jag stört mig på att få läsa två eller tre gånger att jag inte älskat dig antingen alls eller det senaste året. Det stämmer inte. Bara så du vet. Hör av dig johanna. Snälla.
