Igår gick jag upp tidigt för att jag skulle med till stan...
Idag gick jag upp tidigt för att kolla när mitt lag spelade sämre än sämst...
;/ bara jagade boll o så står det hela tiden 3 st i mitten.
Fan att jag inte var med.
Jag som äntligen har fattat hur mkt som är "gå in med kropp" och vilket som är effektivast.
Men så fort man lär sig något så är allt slut och man måste börja om från början.
Åh. Jag är så jävla förvirrad just nu..
När man väl tror att man vet vem man är så är det tillbaka till ruta ett.
Jag ser vissa glimtar av den Johanna som jag var, den Johanna som folk faktiskt gillade, en grej gör att hela mitt liv har påverkas... så hur tar man sig ur det?
Hur ska jag kunna glömma och förlåta när ena sekunden "sanningen kommer fram" och i den andra sekunden visas det att det som har gjort en ledsen kanske inte ens existerar. Men man kan inte släppa taget, jag kan inte släppa taget.

Jag vet inte vad jag ska göra för att bli trygg, trygg i mig själv.
Allt som sägs tar jag som något negativt jag vet det för att jag får höra det.
Men hur ska jag ta det när jag är så här förvirrad att jag vet att jag är ett vrak och att allt som sägs till mig, om mig är sant?
Hur ska jag kunna bygga mig själv till en stadig båt som inte kommer att drunkna när jag känner mig såhär?
Men jag måste klara det, innan jag förlorar allt som någonsin betyder något.
Vissa gånger ser jag en glimt av den gamla Johanna hon som alltid mådde bra, hon som kunde skratta åt det som är roligt, Men här är jag, ett skal.
Som inte verkar ha någon själ.
Här sitter jag och är patetisk!



Ska spela lite gitarr, sen ska jag ut och springa.
Det behövs.

kram