Ibland undrar jag om det finns någon som jag därute, som känner att de inte blir accepterade.
Som hatar sin klass, och saknar sina vänner.
och önskar att det fanns någon som fattade, som vill lyssna.
Någon som skulle märka när man inte hörde av sig lr var borta, någon som hör eller ser när du skriver...att du inte är glad!

Finns det någon som känner sig som mig?
Ensam i en folkmängd,
Ensam i ett klassrum fullt med idioter,
Ignorerad,
Oförstodd?

ibland undrar man hur och varför man orkar leva med allt skit!
Vänner som har ett nytt eget liv, där du inte tillhör lika mycket, nu är du inte den som är mest betydelsefull..
Fan vad allt kan gå åt helvete ibland.