Där sitter den och skrattar åt mig, rösten i mitt huvud.
Den skrattar ut mig, den skrattar varje gång ja misslyckas.. nej den rättare sagt har ett hysteriskt skratt.
Den fortsätter skratta högre och högre, den kommer från olika håll, ja skriker sluta men den hör mig inte.
Jag håller för öronen trycker hårdare och hårdare, Jag skriker högre och högre.
Men den är fortfarande kvar även genom mitt skrik ,hörs den, den skrattar fortfarande.. över hur misslyckad jag är.
Jag kan inte bli kvitt med den, ja förstår inte vad som händer.
Sömnlösa nätter och ingen kontakt med de utomstånde...
Jag känner mig så trött, så trött, ja känner att allt är svart, alldeles svart.
Vad är du som räddade mig förra gången? Jag orkar inte med det här.. jag vet inte vad som händer.
Men de skrattande rösterna är tillbaka, de hånar mig, de försöker göra mig så liten och obetydlig som vanlig, de försöker förinta mig.
VARFÖR svarar du inte på mina sms?
VARFÖR är du inte här?
VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR VARFÖR...
Alone in the dark...

Var är du?


/J