21 dec..
Don't worry be happy är ett ordspråk som har stått mig nära på sista tiden.
Men man kan inte ignorera allt hela tiden, alla säger att man ska vara "stark" när man möter motgångar..
men när jag väl är stark så är man plötsligt en känslolös bitch. Hur fan ska ni ha det?
Det här är min väg.. och jag ska inte va lika förvirrad länge och välja.
Jag har valt!
Är så jäkla trött på det här.
Att INGEN kan vara ärlig!
Först kommer man ur ngt man har varit i 2 år..
- Får veta att man inte längre betydde
-får veta sanningen.
-Frågor börjar komma upp.
-Du förstår inte att om man kommer ur ngt efter 2 år tar det tid att läka.. tid att fatta.
Får veta att kompisar sviker.
-Hur fan ska jag förklara hur ont det här gör?
-Ni kan inte ens vara ÄRLIGA!
-Ni betydde så mkt för mig, men jag kan inte bara ignorera hur illa ni gör/har gjort mig.
kan inte va tyst, för då vet ni ju inte vad som är fel.
Men vad är bäst? Att veta att ni har svikit mig.. gått bakom min rygg?
Att ni har tappat min förtroende för er?
För jag litar inte på er längre.
Kan ni såra mig mer än vad ni har gjort?
Ska vi gå skillda vägar innan allt blir värre?
Men sorry fuckers än är jag inte knäck.. bara känslor av besvikelse o svek väller upp!
Love you Hun. <3
Det som inte dödar mig gör mig starkare. Emma du gör mig starkare. <33
Ber om ursäkt för att jag kommenterar det här. Vill bara berätta lite:
"Först kommer man ur ngt man har varit i 2 år..
- Får veta att man inte längre betydde
-får veta sanningen.
-Frågor börjar komma upp.
-Du förstår inte att om man kommer ur ngt efter 2 år tar det tid att läka.. tid att fatta."
Först o främst gör det ont för mig när du ser det som att du kommer ur något du varit fast i. Anser att du kunde berättat det tidigare.
men inte det viktigaste här. Jag skulle vilja be dig att lyssna på det jag har sagt dig (förstå det du läst med andra ord) för du betydde allt för mig och betyder fortfarande massor. Annars skulle jag inte va som jag varit mot dig nu. Så ge upp försöken att få folk att tro att jag sagt något sådant.
För det andra. Vad det är för sanning du fått reda på är jag lite förbryllad över. OM det har att göra med ovanstående så verkar det ju konstigt eftersom att det inte är sanning.
För det tredje. Hur skulle jag förstå det när jag inte förstod att du tyckte det var skönt att komma ur något du varit fast i? Och hur skulle jag förstå det när jag mådde skit över det och inte kunde tänka klart alls? (kommer inte få något svar men du kan ju tänka på det.) Däremot så har jag nu insett att om jag kanske ger dig all tid i världen att tänka på allt du behöver tänka på så kanske en dag så kommer du välja att prata med mig igen. Och KANSKE att vi kan bli bra vänner igen. Precis som vi var för två år sen när alla skiljde sig o hade sig. Just nu vill jag varken tillbaks tillsammans med dig (eftersom att det aldrig skulle funka efter något sånthär antar jag?) eller till någon annan. Det sista vill jag bara poängtera utifall att du hör något ifrån någon annan. För vad jag förstått så börjar gärna alla där nere i köldhålet Åtvid att prata skit när det är möjligt.
Nu till de lite tyngre grejerna jag tänker på när jag läser det här (kommenterar bara för att det ska komma ut ur mig nu direkt istället för att jag ska ligga sömnlös o tänka på skiten).
Vet att du inte vill eller orkar eller nåt men om du någonsin känner att det är nödvändigt eller att det inte finns någon annan så kommer jag alltid att finnas där om du behöver prata. (med tanke på det som står om folk som sviker). Bara för att vi inte är tillsammans betyder det inte för mig att jag inte vill hjälpa dig att må bra.
Börjar ångra att jag började skriva det här nu men man måste väl avsluta så att det kommer ur iaf!
Till sist vill jag (bara för att jag glömt bort allt här emellan att skriva) bara förklara för dig hur ont det gör i mig att se att du mår bra. Vet att det där låter fel men det är såhär förstår du, att jag alltid mår dåligt när en tjej inte tycker om mig. Så när du mår jättebra så får min hjärna fram att du inte tycker om mig. (tadaaa)
Däremot unnar jag dig inte att må bra. Och jag blir efter ett tag glad över att du mår bra. För det är ju vad jag vill.
Sen det värsta. Det gör sjukt ont det här med andra killar. Jag har ingen rätt att bry mig och du har ingen skyldighet gentemot mig på något sätt. Men det kommer göra ont fram tills du "läkt" så pass att du kan prata med mig igen.
(Tillägg: mina arga sms, blogginlägg eller vad fan som helst tror jag du förstår beror på att jag är trött på hela situationen. Ta inte åt dig av allt jag skriver är du snäll och inte ens i den här kommentaren är allt värt att läsas då det är väldigt känslostyrt. Jag kommer alltid finnas där när du känner dig redo eller inte redo. Tro inget annat och snälla få ur din hjärna att du inte betyder. Det gör du. Vad vet jag inte riktigt just nu men förr betydde du allt! Jag ska försöka låta dig vara nu men räkna med att jag kan dyka upp igen. Peace out och en bamsekram. Va stark!)
Jag älskar dig bästis och du är stark.
Starkare än vad jag någonsin kommer kunna vara.
Jag beundrar dig verklige.
Bästis. <3
