Du- "Om du mår dåligt vill jag att du kommer till mig, jag lovar att lyssna."
Jag- "Jag vågar inte visa hur jag mår, är rädd att du ska försvinna."
Du- "Jag vill att du ska prata med mig"
Jag- "Jag mår inte bra."
Och då kom tystnaden, jag viste att det skulle bli såhär.

Det värsta är att jag har alltid tyckt om filmer med lyckligt slut, det brukar få mig att hoppas på att det finns en för alla och att man kan leva tillsammans livet ut.
Nu hatar jag lyckliga slut i filmer för jag vet inte om jag någonsin kommer att få uppleva det.

---

Väckarklockan ringer kl. 9
"Jag vill inte gå upp, han har inte kommit in hit."
Kl. 9.10
"Var är du?"
Jag börjar sakta gå upp ut ur rummet.. letar efter mina kläder, slänger täcket bredvid dig.
"Vakna!"
Går och borstar tänderna.. packar min väska..
Letar efter uteskorna ifall jag ska ut o springa.. sprasslar med en plast påse.
"Vakna!"
Börjar sätta in mig linserna..går ut ur badrummet
"Är du vaken? Låsas du sova? Vakna!"
Sitter på golvet, minuterna går långsamt..
Klockan är 09.45
"Måste gå, Vakna!"
Går uppför trappan och ut ur dörren..
Kommer ut på gatan.. börjar gå mot bussen.. vänder mig om
"KOM, jag är här, KOM"
Börjar ta vägen runt skogen..
"Är du just nu i skogen? Ser du mig? JAG ÄR HÄR"
Kommer in på en ny gata..
"Om jag går sakta kommer han kanske ifatt mig"
Ser busshållsplatsen..den är tom.
"Var är du?"
Sätter mig på bänken
"Ingen bil.. ingen människa.. inget djur"
En vit bil kommer..
"Hjärtat börjar dunka fortare.. hoppet börjar höjas"
Och bilen åker förbi
"Besvikelsen växer sig starkare, tårarna närmar sig.."
Bussen kommer...
"Var är du? Var är du? Var är du? Var är du?"

---

Jag behövde dig, du svek mig.
Du kunde ha sprungit efter mig.
Du kunde väl iaf säga om jag ens betyder något för dig?
Du kan väl iaf säga varför du gör såhär?
Varför du håller på.. ?
När den enda ja vill/ville ha var dig.
FAN!

Var är du?
Vad hände med honom jag träffade för ungefär 16 månader??
Var är du?
Var är du?
Var är du?
Var är du?
Var är du?
Var är du?


/J