när hela världen snurrar, när allt blir svart..när man inte kan förklara
Det här funkar ju inte alls,
varför måste allt på mig vara fel?
Varför gör jag FEL FEL FEL FEL hela tiden..jävla missfoster.
Jag är såå fel.
Mina tankar, snurrar runt runt, som en soppa.
Allt är huller om buller, kors och tvärs.
Alla människor är olika.
Mina tankar, snurrar runt runt, som en soppa.
Allt är huller om buller, kors och tvärs.
Alla människor är olika.
Ja vet iaf att första gången jag träffade världens bästa kille, min pojkvän Patrick
att allt verkade så mkt klarare, man kan säga att det var kärlek vid första ögonkast
lr iaf för mig. Sen när ja o Emma var på väg hem kunde ja inte sluta tänka på denna fantastiska kille, kanske skulle jag aldrig mer få se honom igen?
Nån dag senare vart jag addad på bdb, av just denna fantastiska killen.
Vi började prata o det var han som var den första personen som verkligen vågade stå öga mot öga med sanningen. Han fick upp mig ur mitt mörker, han fick mej att le som ja inte hade gjort på över ett år.
Han fick mig att vilja existera o inte längre tyna bort.
Han var uppe sent på kvällarna med mig även om han var trött, han VAR o ÄR det bästa som har hänt mig. Det betydde verkligen så mycket att någon orkade hänga med på det jag gick igenom och han förstod mig precis. Vi hade samma humor, o små perversa samtal .
Han kollade på mig på en underligt sätt som ja saknar så mkt! Han log när ja pratade, små retades, han va helt perfekt. Världens snällaste och han såg verkligen MIG!
Han tog mig inte för givet som alla andra killar har gjort, han hade mig inte som reserv bara för att han inte kunde få den han ville ha. Han ville ha mig.. det va mig han kramade, hoppade mot, luktade på det var mig. Det va ja som var det lyckliga flickan som ville ta livet av sig innan.
Det va ja som inte vågade säga det efter ja fick reda på vad som hade hänt för 2 år sen.
Det va ja som hade gett ett löfte om att leva till honom, det va ja som skulle ha fått mitt lyckliga slut. Det är ja som hatar bråk som bara vill tyna bort varje gång.
Det är jag som gör felet och blir den alla klagar på hur ja inte ska va, eftersom ju mer ja tänker på att ja inte får göra ju mer fel gör ja.
Ja vill inte att vi ska bråka, ja vill inte må såhär hela tiden.
Jag hatar mig själv.
