Trodde det va mig du skrev om idag, trodde äntligen du hade fattat de ja inte har vågat säga.
Vill inte säga det igentligen för ja vet inte hur du skulle reagera.
Hur skulle du reagera om ja sa att ja känner mig bortglömd, värdelös?!
Hur ja varje dag plågas av att du inte längre bryr dig om mig, lr ens vill veta av mig..
Hur du har glömt bort mig/tar mig för givet.
hur du inte längre finns där för mig, och att ja inte tycks finnas för dig.
Hör ibland hur du mår, men du säger inget.
vill inte att du ska känna dig tvingad av att behöva komma till mig.
Har gett dig tid för att se om du också för ngn orkar kämpa för det här som finns mellan oss.
Men ja fattar, du har gett upp om hoppet mellan oss.
Vill inte säga adjö..du betyder så mkt.
Våran vänskap var så stark..trodde ja!
Dina åsikter är så betydelsefulla, även fast dom sårar mig gång på gång på gång.
Du förstår inte att ja oftast såras av att vara i din sällskap.
Du e så omtyckt medans ja e osynlig för världen.
Bortglömd..smutskastad åter igen.
Men så att säga ja e van !

Jag tror det är dax att säga adjö.. du tycks inte kämpa mer

Adjö Bästis :'(<3



Vad ska ja skriva.. ja älskar dig
det har funnits så många gånger ja trott att du inte längre vill vara tsm med mig.
Ja kan väl inte annat än förstå dig.
ja vill inget annat än att du ska tro på mig, tro på oss.
Igår var ännu en stund då ja trodde att de skulle vara över.
därför gick ja..ja vill inte höra.
Panikattackerna kommer tillbaka, ångesten för att man har stannat.
Men vad ska ja göra?
För att du ska lita på mig, för att du ska tro på mig.
Ja har försökt att visa att ja älskar dig och bara dig.
De känns som ja sjunker ner i mitt bottenlösa hål,
fast nu har den fylls med vatten och ja e bunden runt en sten.
Ja kommer inte upp..ja känner hur halsen blir mindre o mindre.
till sist tar ja mitt sista simtag som va förgäves.

Tårar sipprar ner för kinden...vad är det som händer ????
JAG BEHÖVER DIG <3