För ungefär 17 år sedan föddes jag.
Jag får presenter, extra mycket kärlek idag.
Idag är det min dag, min dag att få den underbara uppmärksamhet.
Men ju fler år det går ju mindre betyder födelsedagarna.

Jag kom ihåg när jag var liten och inte kunde sova eftersom jag fyllde år dagen efter..
jag minns att man på sin födelsedag vaknade flera timmar innan man skulle gå upp bara för att man var så glad, nyfiken, uppspelt över vad man skulle få.
Hur många som kom ihåg ens födelsedagar och vilka som skulle ringa.

Igår kom jag på det.. imorgon fyller jag år.
Självklart var jag glad men jag vet att jag inte hade samma känsla som annars!
Dör denna barnsliga sida ut mer och mer ju äldre man blir?
Dör denna speciella dag för att den efter flera år blir "vanlig"?
Jag tycker man ska fira födelsedagar och visa hur mkt person i fråga betyder och visa all kärlek till den över att just den personen finns, över att just den personen betyder. Naturligtvis pratar jag inte om presenter.

Min födelsedag firades först av halvt sjungande personer: Mamma och min älskade syster :)
Sen träffade jag underbara klasskamrater men gladast vart jag när jag träffade Ulrika :D..
För hon överfall mig xD haha (Du förstår nog inte.. jag trodde du tänkte lämna mig i måndagss, avsluta bekantskapen.. du betyder även om jag är en idiot som är en idiot! Men senaste tiden har varit så fuck'up men det är ingen ursäkt för att överge en kompis. Jag ber tusen gånger om ursäkt och jag Älskar dig Ulrika Johana Östberg!(Något mer mellannamn jag har glömt ?(A)) 
Och sedan träffade jag Jennie (JAG SNOR DINA KLÄDER ;D)
Och underbaraste Patrick :)<3
TACK FÖR ÄNGLASPELET ÄÄÄÄLSKAR DET!
Sammanfattning:

Pappa kom inte idag, han var rädd att jag skulle bli besviken eller ledsen men jag var beredd på det och nu med flytten så fattar jag att det är mycket med jobb så jag kommer ha en lilla-födelsedagen på fredag också WIIE :D
Bara jag får presenter så... HAHA nej ofc not :)
Älskar dig pappa!

Födelsedagar är sällsynta och speciella och sluta inte fira de!
Folk vill bara visa sin kärlek och hur mycket du betyder (tyvärr handlar allt om presenter.. lite som jul när endel uppskattar julklapparna ist för familjen, och sällskapet! Skarp ändring)

- Jag har världens underbaraste vänner som har funnits där i vått och torrt och jag är ledsen att jag bara dragit över en massa ledsamheter men jag lovar att gottgöra er... TJEJFEST NÄSTA :D!
-Emma h, du är en underbar kompis.. sluta aldrig med det och du måste förstå du är vacker och måste tuffa till dig och säga till folket när de gör dig besviken<3
Bestfriendforlifeuandme!<3<3
-Ulrika, FÖRLÅT! Du har funnits där och jag har varit en idiot som inte sa ngt.. ska gottgöra dig!
Du betyder så mkt att jag vill inte förlora dig för en bit av mitt hjärta skulle saknas då!
Lovi- Du är toppen gumman :) tack för biljardkvällen där du soppade arslet av mig xD. Älskar dig :)<3
Patrick- <3 Vi klarar det här och du betyder. Ha tålamod med alla mina detaljer och mitt barnsliga jag :L..
tack för fikat xD.. och det ena pommesen HAHAH!


Tack alla för en underbar dag!

Jag må vara liten men inom denna lilla tjej finns det styrka, mod och en tuff brud!
Liten men tuff!

/JohannaStenberg

Man gör misstag för att lära sig..
Man gör misstagen igen för att förstå "Det här funkar inte"..
Man gör misstag för att man är mänsklig..
Man gör misstag, man gör fel.. det är så man lär sig.
Via misstagen stärks man, blir vuxen..
Via misstag tar man sig fram i livet med en hård vilja att lyckas.
Via misstag!

Så varför vägrar du låta mig göra misstag?
Varför vägrar du låta mig välja mitt eget liv, min egen väg?
Du säger att kontroll över en annan människa är det farligast som finns..
Så varför försöker du då bestämma?
Varför går du emot det du själv säger?
Varför låter du mig inte vara lycklig?
Utan jag får ljuga för att inte göra din besviken.
Du sa att man inte får ljuga men vad ska jag göra när jag inte har något annat val? När du vägrar lyssna på vad jag säger. När du vägrar att förstå att jag kan SJÄLV!
Visst jag är inte något proffs på livet men vem är det egentligen?
Så låt mig göra egna val ist för att göra de åt mig.
Jag kanske inte vet vad jag ska välja ibland men pressa mig isf.. bara välj inte åt mig.
Jag vill leva mitt eget liv, du har levt halva ditt är det inte min tur att bevisa att jag kan själv, att jag visst kan se och förstå mig på livet.
Låt mig göra egna misstag..
Jag förstår att det kan bli jobbigt att se mig falla men jag tar mig upp igen.
Det gör jag alltid.
Låt mig göra egna misstag!
Stötta ist för att skuta ifrån mig för det är det du gör.
Jag säger inte sanningen till dig för att jag vet hur du kommer reagera.
Hur du kommer att se mig -"din misslyckade dotter".

Du säger "stressa inte"..
Men i andra sekunden "Gör det här"..
och i tredje "DU SKA"..
Låt mig göra egna misstag!
Jag fattar att du är rädd om mig men om du skyddar och bestämmer allt kommer du bara att skada mig.
Jag är jag.. jag måste kunna leva som jag vill..göra det saker jag vill.
Jag är sjutton om 2 dar!
Jag MÅSTE få bestämma över mig själv.

Jag orkar inte all bråk.
Sluta bråka med mig.

Jag orkar inte..

Ännu en dag..
Jag skulle säga att mitt humör är som dagens väder..
Blåsten= All förvirring som svissar förbi i huvudet, i hjärtat.
De tjocka molnen= Alla spärrar, alla tårar som är osynliga.
Skaterna= Som Busk säger.. otur/döden.
Vad ska jag skriva mer?
Att jag är besviken?
Sårad?
Ledsen?
Förvirrad?
Ensam?

Ibland håller jag bara på att bryta ihop.
Livet är så jäkla orättvist, jag hatar absolut HATAR att bli särbehandlad.
Att alltid va den svaga länken.. jag hatar det.
Jag har haft svåra minnen här i Åtvid, jag försökte komma härifrån när jag slutade nian och skulle börja gymnasiet.
Men så vart det inte, jag vart kvar här.
För min mamma vägrade skriva på papprerna om jag valde linköping som förstahandsval..
nu ångrar jag det mer än någonsin att jag inte kämpade för det.
Jag behövde/behöver komma härifrån...
Jag behövde/behöver en ny början, nya kompisar, nya saker.
Jag vill bara att folk inte ska veta vem jag var,
att jag istället vart en ny fräsch Johanna som kunde vara som hon ville.
Visst är jag den jag är.. men jag har ingen som är som jag.
Jag behöver den personen, som gillar samma filmer, böcker, men har en annan åsikt.
Ingen som trycker ner mig så att jag blir mindre och mindre för varje dag.
Om ungefär 2 år går jag ut skolan, jag kan komma härifrån..
Men frågan är om det är försent då!?
Jag vet att jag inte kan lägga all skit på mamma, för jag älskar henne men om hon verkligen lyssnade skulle hon ha förstått att det var något jag behövde.
En ny start..
En ny början..
Att bli någon att få folk att se mig så som jag vill.

Och nu.. får min syster börja i Linköping?!?!?!
Vad fan är det här?
Jag har uppfört mig hela mitt liv, jag har gjort det som förväntades av mig och sen när jag för en gångs skulle ville något så får jag inte det!
Så det lönar sig att vara odräglig, skrikig, en bitch??

SLUTA IGNORERA MIG DÅ!

/ Johanna

Sång-skatan här, och nu har jag nog gjort alla på onsdags-ensemblen döva!
Eller kan jag ens kalla det för sång :S

---

JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE!
 Kul att bli tvingad att sjunga när jag HATAR att sjunga för andra speciellt SOLO!!!!!!!!!!!, man känner igen alla dömande blickar, alla som viskar kommentarer bakom ens rygg och alla som skrattar inombords.
Och nu ska jag verkligen ALDRIG mer sjunga för någon!
Aldrig att jag skämmer ut mig själv o alla runt omkring mig med mina ljud som kommer från munnen.. :/
JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE JAG HATAR HENNE!
Om du tror att jag kommer våga sjunga mer när du har tvingat mig så har du fel... jag ska stängas som muren och du kan ju försöka få ut mitt ngn endaste ljud hädan efter... Jag hatar dig.

bilder fungerar inte... kan det bli värre :S
GAHHH!

Varför kunde jag inte bara ha fått svimma för... :(
Jag ville ju inte, och se hur det gick.
Skämt ut mig!