Nu när jag kollar på bilderna inser ja att det kanske är en kille xD.Den lilla gröna är det :)
Men what ever.. vi ser väl ändå rätt lika ut.
Här får ni iaf lite operation information!

Gallblåsan, sitter vid levern, och fungerar som en tillfällig lagringsplats för galla. Vid behov pressar gallblåsan ut galla i tolvfingertarmen. Gallblåsan är inte nödvändig för kroppens funktion och kan därför opereras bort vid till exempel gallstensproblem. Sådana operationer är mycket vanligt förekommande.

I torsdags opererade jag bort gallblåsan, gick upp halv 5 och duschade i bakteriedödande medel, drack saft och sen åkte vi. Vi kom till Motal runt 7. (Eftersom de hade mindre väntningstid på galloperation så skulle ja operara mig här).
Klockan 7 vart mamma o ja följda till ett rum där jag skulle byta om, och sen fick ja lägga mig i en säng.
2 sjuksköterskor kom in med en massa tabletter som skulle vara smärtstillande och hjälpa så att ja inte skulle få en kraftig illamående sen när ja vaknade upp. De satt i en kanyl i min arm där sedan dropp skulle fästas.
Kvart över 8 rullades ja in till kirurgplanet och där träffade jag Elin (som var en av de som ja faktiskt gillade) som va narkosläkare och skulle vara den som sövde mig.
Sövningen var inga problem, jag tog in djupa andetag så jag skulle slockna..
men det jobbigaste var efter... allt är svart o jag känner hur ja kippar efter luft.... ja öppnar ögonen och känner att sängen rör på oss.. får fortfarande ingen luft och får panik.
En sjuksyster tar på mig en mask med syre i och jag får i mig luft, men ja känner känslan av förvirring, ensam och övergiven. Får panik, var är jag?
Enastunden andas jag djupa andetag i en operationssal och i andra stunden förs jag bort.
Panik och tårar börjar komma upp, och de för in mig i salen som de kallar uppvakningen, men jag är för upprörd för att bry mig om omgivningen.
Men efter ett tag kan jag andas med lugna andetag och samtalar med sjuksystrarna.
Men efter ett tag får jag en väldig smärta i sidan.. det visar sig sedan att kissblåsan var full o därför spände magen inklusiv såret (?!) var spänt.
Sedan förs jag till det rummet ja kom ifrån från början, det är ett mysigt rum.
Sköterskorna pratar lite om operationen osv. jag måste röra på mig för att inte få blodproppar, men om ja rör mig för mkt svimmar ja.. great!

Runt halv 4-4 får jag mitt första mål mat.. jag var utsvulten och åt som bara den, efter det tar jag ett toalett besök och där känner jag hur illamående växer, ja känner hur kraften sviker mig, det är som om någon tänder o släcker lampan. Ena stunden är allt svart nästa ser ja allt färgklart.
Men så klart spyr ja, och precis då kommer doktorn in som skulle komma runt halv 5 och säger att jag måste stanna över natten för överbevakning.
Jag vet inte vad jag skulle ta vägen, ja vill så gärna hem, hem till min egen säng.
Efter 20 minuter mår ja bra igen. jag frågar om mat och denna gången tar jag en tugga i halvtimmen för att inte spy..
sedan pratar jag med patrick i telefonen och mamma sa att ja va tvungen att röra mig så jag tog en dropp-pinne och gick omkring. Ju mer ja pratade med Patrick ju längre glömmer ja bort tiden.
Plötsligt känner jag mig svettig och varm,kall känsla över mig, jag sätter mig ner och känner hur det blir tuffare att andas... jag försöker avsluta samtalet men jag orkar inte prata högt.
Tillslut säger ja att jag mår dåligt och måste gå.
Precis när telefonen når sängen spyr ja, och känner hur marken försvinner.
20 minuter efter mår ja bra igen..

2 timmar senare måste mamma hämta saker i bilen och lämnar mig ensam i rummet...

sjuksköterskorna sa att det fanns en knapp vid sidan av mig om det var ngt.

Några minuter efter att mamma gick till bilen somnade jag..
Jag drömmer om mörker, och plötsligt kan jag inte andas, det känns som om jag är under isen och inte hittar öppningen... jag "vaknar" men kan fortfarande inte andas och plötsligt öppnar jag ögonen med ett ryck. Ja drömde att jag drömde i drömmen.
Fast jag kände nu som om jag var tvungen att anstänga mig och tänka på att andas, det funkade inte automatiskt.
Medans ja tänkte på det här somnade jag om.. och drömde samma dröm om och om igen.
Tills jag fick en sånpanik att jag tvingade mig att vara vaken... jag vågade helt enkelt inte sova mer.
En läkare kommer in för att presentera sig och ser att jag ser uppriven och förvirrad ut och jag berättade att ja slutade andas eller fick den känslan.
Men det enda hon sa va: "Du kanske fick den känslan men så var det ju inte"
Ja säger igen att ja inte kunde andas och hon börjar prata om att man andas automatiskt os.v
Patrick sa att hon nog försökte trösta mig men jag kände mig missförstod och att hon var dum o inte trodde på mig!

Jag hade iaf svårt att somna på kvällen, jag vågade inte rör mig för att de stramade åt.
tillslut lite efter 10 somnade ja... vaknade sedan av att några sköterskor undrade om ja ville ta värktabletter och jag frågade bara vad klockan va 3... då vart jag sur, för de hade sagt att de skulle komma vid 7, 8 tiden. 
Jag som hade försökt så länge o sova och magen skrek efter mat men ja var ju för rädd att äta och f¨råga efter mat o nu kom de bara o väckte mig.
Magen började återigen skrika, runt halv4-4 tryckte ja på den röda knappen.. (hade tvekat ett tag eftersom de var rätt pisamt att bli uppasad på det sättet). Men toalettbesök o tabletter vart det, nu kunde ja åter igen somna och magen vart tyst, pg.a smärtstillande.

Mamma o ja vaknade rätt tidigt på fredagsmorgonen och väntade på frukost =)).
Och vilken lycka när den kom in, en macka med ost, yoghurt och juice plus smör.
EN MASSA MAAAT!
För att få behålla maten åt jag sakta och försökte få i mig det rinnande först. :)
Det gick kanoners.
Sen vid 9 kom doktor o kollade på såret.. det okej, och han frågade hur det var med mig.
Som tur va fick vi åka hem efter ja hade fått papper om matkost och medicin.
=)

Vi kom till Åtvid runt halv 12, kanske innan :L
Medans mamma handlade vart jag jätte kissnödig XD
o så klart träffade hon på hela vägen ut folk hon kände som hon skulle samtala med.
Jag vart sur (A)

Love
Johanna