Julen är över och verkligheten knackar på dörren..

Jag har sedan jag höll på att bli överfallen mått väldigt dåligt, men allt började inte där.
Hela det här året har varit "dåligt", allt började med att jag bröt ihop på min spanien resa i påskas då jag fick mitt första tecken på att jag var/är påväg åt fel håll med mitt liv.
Jag jobbade förra året och det här året konstant, konstant och såg hela tiden att tillgodose alla andras behov och göra allt så att de människorna runt omkring mig har det bästa bästa livet medan jag har skitit i att leva mitt eget liv och har gjort att alla andra har haft huvudrollen förutom jag själv.

Jag hade sån tur att när jag var på botten kunde mitt LIVS KÄRLEK, ANDREAS styra upp delar av vårat gemensamma liv, han såg snabbt till att minska min stress genom att hitta ett nytt bättre/billigare boende åt oss båda, han såg till att flytten skedde 2-3 månader efter det och han såg till att jag sökte hjälp för HUR jag ska kunna ta beslut, kunna leva MITT liv, göra egna val och även PÅ MINA EGNA VILLKOR finnas där för andra samtidigt som jag kan ta hand om mig själv.
Jag kan inte längre GE hela mig till alla, ge ALL min egen energi för den behöver jag för att kunna börja leva ett liv, mitt liv.
Jag har länge suttit fast i en nedåtgående spiral som gjort att jag inte har varit/mått bra på många år men nu finns VILJAN, STYRKAN, en beslutsamhet och en acceptans över att äntligen börjar mitt liv men det kommer ta lång lång tid.

Jag har låtit andra ta beslut om vad som är bäst för mig och alltid alltid låtit andra gå före, jag har tryckt ner mig själv och jag har utplånat mig själv... så nu står jag här och undrar vem jag är! VAD tycker jag om?
VAD vill jag göra?
VAD tycker jag är roligt?
VAD har jag för hobby?
VAD vill jag lägga min tid på?
VAD vill jag lägga min energie på?

Jag är ledsen att jag inte har funnits på alla sätt för min vänner, jag har hoppats att all energi, all kärlek och allt jag har gett till er i alla år ni har funnits i mitt liv räcker för att Ni ska finnas kvar när jag förhoppningsvis kommer ut på andra sidan som en HEL människa igen.

Jag hoppas att Ni mina vänner finns kvar för NI betyder mycket för mig..
/Johanna