Jag har längtat hela sommaren på att få komma hem igen, vara med nära och kära och min pojkvän. Men besvikelsen är stor, just nu längtar jag tillbaka till jobbet så jag slipper tänka och känna mig såhär.. unwanted. Jag är ingen människa du kan köra med hit och dit så som det ska passa ditt liv utan jag har för fan känslor. Jävla skit!!

Vad lever jag i för värld?? Jag ska inte säga att jag är helt fördomsfri för det är jag inte men att jobba i butik där folk stjäl hit och dit under mina pass är inte okej, vad får man ut att det egentligen? En kick som varar knappt en halv minut. Är det värt att stjäla en ynka sak mot att hamna i fängelse?? Tycker det är skit jobbigt att komma på att man har blivit lurad, en eller fler som uppehåller mig och fler som stoppar på sig saker och smyger ut med de bakom min rygg. Klart jag får fördomar. Klart jag känner mig sviken. Klart jag vill köra ut er men inte kan för då är det diskriminering. Lite trött på det. Peace out! Johanna P.S. Om ni inte vet det så är min mobil stulen så är okontaktbar just nu.