Jag vet inte var det är med den här dagen, känner mig helt utpumpad och rätt ledsen.
Känner bara att sitta för mig själv och lyssna på musik/umgås!
Känns som allt jag gör är inte bra nog, ja känner mig så underlägsen.
Allt ja gör är stöta bort, hänger mig på saker, bryr mig för mkt om allt.
tar saker till mig för lätt.
Allt ja tror..och vet att vad det än är, även om ja inte är där är det mitt fel.
Men jag vet ju inte vad ja ska göra.
jag vet inte vad ja ska göra för att kunna få en flytande konversation, kanske är det så att det känns för stort för att berätta det, kanske är det så att jag vill skydda alla från min negativa energi, kanske är det så att ja stöter bort för att inte såra..
men ja vet inte.
Jag vet fan knappt vad som är "rätt" och "fel".
Går till andra för att få veta, om jag gjorde ngt fel, vad det kan ha varit.
och för att veta att ja kanske ngn gång har gjort rätt iaf.
orkar inte med alla felen.
det enda ja kan se nu för tiden är fel fel fel fel!
Hur gör man för att hålla upp leendet?
För att må bra?
För att få dig att förstå även om ja säger det om och om igen, att ja inte vet.
Ja vet inte vad som är fel, ja vet ibland inte hur ja känner förens ja skriver ner mina tankar..det är lättast så, men ändå måste man kunna komunicera med varandra.
Tror jag har glömt hur man gör.

Ja vet inte om ja vill sjunga längre, kanske säger ja bara så för att ta bort det enda som får mig att må bra, för att sänka mig själv som vanligt.
Funderar på att skicka ett sms till dig o säga att ja är ledsen..
men ja vet inte varf!.
ja vet bara att allt känns så värdelöst, ja är värdelös.
Att skriva har en viss frihet i sig, men ja vet inte...som vanligt.
Snälla, va inte sur, arg på mig för de misstag ja gör..ja vet inte vad det är med mig.
Ja vet bara att ja inte orkar mer..
Ja orkar inte slösa energi på osäkerhet, tårar.
Ja orkar inte vänta på att du ngn gång ska säga att du har tröttnat på mig,
Ja vet att ja gör om samma fel om och om igen men snälla de är inte lätt.
ja försöker prata men inget kommer ut.

Det är när du påpekar ngt, även fast du inte menar illa så blir det så.
Ja får negativa kommentarer, känns det som?
Det endad ja behöver är uppmuntran och inte en sur min om ja råkar göra fel.
Försöker lära mig.


Den besvikna o förvirrade Johanna...