Fram och tillbaka
Åtvid-> Norrköping->Linköping->Grebo.
ALLVARLIGT!
Det skulle ju bara vara vi tre idag, du kan ju inte skylla på att du aldrig får träffa mig ofta när du i själva verket får Chansen tar du den inte. Det kan inte vara mitt fel att allt blir stressigt för att du har en villa att betala räkningar för.
Du blir stressad av räningar ja fattar, men är det väldigt nödvändigt att ta en FÖRBANNAT DYR DATOR som du inte ens har användning för, varför lyssnar du inte på dig själv? Varför Lyssnar du inte på mig?
Ja ber dig ta en som har ett hyfsat pris som har tillbehören du behöver, Patrick förklarar vad du behövde ha för ngn.
Du behöver inte ha ngn för över 10 000 bara för att ngn säger det och man ska inte alltid fråga de som jobbar på stället för de vill definitivt att du tar en dyr så att de får sin bonus!
Varför låter du honom styra över dig?
Du visste vad du ville förut! Plötsligt är allt upponer och du ser inte oss, du ser inte genom vårat perspektiv. Det är HAN som vill ha de dyra varorna de bästa grejerna INTE du. Du vill bara ha så det räcker till det du behöver. Lyssna på dig själv, vad är det du vill ha? Du får välja själv men om du tar den dyra...skäll inte på mig mer om räkningarna, stressa INTE upp mig om räkningarna. Vi visade dig den datorn du ville ha innan HAN tog över. Du bestämmde själv och hade satt ett pris. OM du väljer det höga priset... kom ALDRIG mer till mig och bråka om dina räkningar. Det var inte jag som köpte en dator för flera tusen fast du blir stressad över alla räkningar.
Jag ger dig bollen...
Du bestämmer hur du ska göra, ,men som sagt våga inte göra det minsta ljud av att du tycker att du har för mkt utgifter eller ngt. Våga inte säga ett ljud om det blir det altenativet där du inte bestämmer!
Jag är som en jävla trasdocka, i släptåg. Varför bad du oss följa med om du ändå inte pratade med mig eller ens frågade efter mig, vår åsikt. Varför förstörde du våran dag som man hade kunnat göra annat på.
Varför?
Visst ja var svartsjuk ibörjan, varför skulle ja inte vara det?
Men det var bara för att du inte längre gav oss uppmärksamheten när vi behövde dig.
Vi visste inte var du fanns.
Men du var inte längre hos oss.
Du sa att du aldrig skulle lämna oss, men det gjorde du.
Du svek vårat förtroende när vi behövde dig.
Du svek!
/Johanna
ALLVARLIGT!
Det skulle ju bara vara vi tre idag, du kan ju inte skylla på att du aldrig får träffa mig ofta när du i själva verket får Chansen tar du den inte. Det kan inte vara mitt fel att allt blir stressigt för att du har en villa att betala räkningar för.
Du blir stressad av räningar ja fattar, men är det väldigt nödvändigt att ta en FÖRBANNAT DYR DATOR som du inte ens har användning för, varför lyssnar du inte på dig själv? Varför Lyssnar du inte på mig?
Ja ber dig ta en som har ett hyfsat pris som har tillbehören du behöver, Patrick förklarar vad du behövde ha för ngn.
Du behöver inte ha ngn för över 10 000 bara för att ngn säger det och man ska inte alltid fråga de som jobbar på stället för de vill definitivt att du tar en dyr så att de får sin bonus!
Varför låter du honom styra över dig?
Du visste vad du ville förut! Plötsligt är allt upponer och du ser inte oss, du ser inte genom vårat perspektiv. Det är HAN som vill ha de dyra varorna de bästa grejerna INTE du. Du vill bara ha så det räcker till det du behöver. Lyssna på dig själv, vad är det du vill ha? Du får välja själv men om du tar den dyra...skäll inte på mig mer om räkningarna, stressa INTE upp mig om räkningarna. Vi visade dig den datorn du ville ha innan HAN tog över. Du bestämmde själv och hade satt ett pris. OM du väljer det höga priset... kom ALDRIG mer till mig och bråka om dina räkningar. Det var inte jag som köpte en dator för flera tusen fast du blir stressad över alla räkningar.
Jag ger dig bollen...
Du bestämmer hur du ska göra, ,men som sagt våga inte göra det minsta ljud av att du tycker att du har för mkt utgifter eller ngt. Våga inte säga ett ljud om det blir det altenativet där du inte bestämmer!
Jag är som en jävla trasdocka, i släptåg. Varför bad du oss följa med om du ändå inte pratade med mig eller ens frågade efter mig, vår åsikt. Varför förstörde du våran dag som man hade kunnat göra annat på.
Varför?
Visst ja var svartsjuk ibörjan, varför skulle ja inte vara det?
Men det var bara för att du inte längre gav oss uppmärksamheten när vi behövde dig.
Vi visste inte var du fanns.
Men du var inte längre hos oss.
Du sa att du aldrig skulle lämna oss, men det gjorde du.
Du svek vårat förtroende när vi behövde dig.
Du svek!
/Johanna
Patrick Friberg<3!
När man har smått tråkigt kan man ju lära sig mixtra o fixa lite med kort XD
hihi, det va lite kul men har dåligt samvete över att ja aldrig kan sätta igång med naturkunskapen som är BAJS tråkigt :(
Ja fattar ju inte :S:S!
Ska skriva om energi grejer.
Idag är det dagen mellan dagarna :L alltså Patrick o jag började umgås för förstå gången hos honom, ujuj :D
Så man kan säga att det här är dagen mellan dagarna då vi ngn gång vart tillsammans XD
Det var lite svårt att veta vilket datum vi skulle fira eftersom vår första kyss var den 3:dje och vårat första erkännande om hur vi kände för varandra var den 5:te. =) men vi har iaf beslutat oss för att ta den tredje!
Så igår blir det ju nu, har vi varit tillsammans i 9 MÅNADER =). och jag älskar Patrick mega mycket.
GRÖNT LJUS!
Och ännu en gång får ja säga tack till Emma som gjorde att ja fick träffa min älskling, ja undrar om vi hade träffats ngn gång om vi inte hade träffats den där dagen.
Patrick var den första som verkligen frågade hur ja mådde och väntade in svaret, han är anledningen till min existens!
Du gör mig så lycklig Patrick!
Du och Jag<3
Kyssar<3
hihi, det va lite kul men har dåligt samvete över att ja aldrig kan sätta igång med naturkunskapen som är BAJS tråkigt :(
Ja fattar ju inte :S:S!
Ska skriva om energi grejer.
Idag är det dagen mellan dagarna :L alltså Patrick o jag började umgås för förstå gången hos honom, ujuj :D
Så man kan säga att det här är dagen mellan dagarna då vi ngn gång vart tillsammans XD
Det var lite svårt att veta vilket datum vi skulle fira eftersom vår första kyss var den 3:dje och vårat första erkännande om hur vi kände för varandra var den 5:te. =) men vi har iaf beslutat oss för att ta den tredje!
Så igår blir det ju nu, har vi varit tillsammans i 9 MÅNADER =). och jag älskar Patrick mega mycket.
GRÖNT LJUS!
Och ännu en gång får ja säga tack till Emma som gjorde att ja fick träffa min älskling, ja undrar om vi hade träffats ngn gång om vi inte hade träffats den där dagen.
Patrick var den första som verkligen frågade hur ja mådde och väntade in svaret, han är anledningen till min existens!
Du gör mig så lycklig Patrick!
Du och Jag<3
Kyssar<3
The "kramp" is back!
FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN!
Hade kramper imagen innan jag gick o lade mig igår natt! =(
Tog voltaren T och panodil..nästa dag var allt över ==) trodde jag...efter maten bröt det ut igen,
kunde knappt gå, fick ta vilopauser var 5:te sekund när ja skulle till syster... och de va på golven.
Jag tror Ulrika och jag satt i soffan ungefär 30-40 minuter innan syster kom, ja låg med huvudet över benen och försökte bita ihop för att inte börja skrika. (såååå ont gjorde det) Men iaf efter de där långa minuterna så kom hon, ja "klickade på knappen som var till henne och hon sa kommer snart." Jag står (så gott det går) utanför och vänta men hon öppnade inte så ja återvände till min plats bredvid Ulrika, sen när hon väl öppnade dörren ropade hon XXX(namn som ja glömde, o så var den en annan sjuksköterska än den vanliga!)
och killen bredvid mig som hade kommit för 3 min sen svarade. Men Ulrika frågade om hon inte kunde ta mig först för ja kunde knappt gå pg.a kramper och att ja mådde jätte dåligt. Men sjuksköterska fortsatte ropa på det där namnet (killen satt som fastfrusen och visste inte var han skulle ta vägen).
Men hon bara nej ja kan tyvärr inte hjälpa er om ni inte har tid, för idag tar vi inte in personer utan tider plus jag kan inte ge läkemedel till människor som ja inte vet om de verkligen är ibehov av det. och sen slinkade hon in med ordet: Jag har inte ätit ngt idag pga att det kommer så många patienter (stavning?)! ÄR DET MITT FEL ELLER??
Varför kan man inte ta emot andra ändå, om ja hade brutit benet hade du tagit emot mig då eller skulle du säga otur att det var just idag för ja tar inte emot dig.
(KÄÄÄRING JAG LIGGER NÄSTAN PÅ GOLVET OCH SPYR PÅGRUND AV MIN JÄVLA SMÄRTA DU KAN JU INTE SKYLLA PÅ ATT DET ÄR MITT FEL ATT JAG FICK MINA KRAMPER JUST IDAG JAG KAN INTE PRECIS KONTROLLERA DE!!! (INKOMPETENTA JÄVLA IDIOT) )
Och Ulrika sa: jamen hon mår verkligen jätte dåligt, vet ni vad den jävla idioten säger då?
(och ja sa att ja hade gallsten men hon sa att man måste vara säker och ha kontrollerat det!! Jag säger väl inte att ja har ngt sånt om ja INTE har kontrollerat det eller????)
Men du kan gå till apoteket och kolla efter XXX för det är bra för gallsten...
fortfarande JA KOM KNAPPT UPP TILL DIG DIN INKOMPETENTA IDIOT HUR FAN SKA JA KUNNA GÅ TILL APOTEKET DÅ? Plus om de var ngt annat så kunde ja ju gå till vårdcentralen sa hon också, och sen sa hon att ja annars kunde gå hem, (kolla översta arga-argummentet med lite ändringar.)
och med det här vill ja bara säga att om man har mottagning och (den riktiga) systern är på kurs och det bara kommer vara bokade mottagningar hela dagen så kan de väl sätta en liten lapp utanför dörren (!!!) är det så mycket begärt (??) så hade ja ju slappt lida mer. men nej ni ska bara få era magonta patienter att börja gråta tack!
Men så gick iaf ja och ulrika och vilade/pluggade och det vart bättre så ja var med på svenskan efter. men det var vid vissa "ställningar" som smärtan var outhärdig =(.
Klickan är nästan halv 10 och jag har fortfarande ont.
JAG GER MIG JAG GER MIG, DU VINNER!
JAG SKA OPERERA MIG FÖR JA ORKAR INTE GRÅTA FÖR ATT JAG HAR ONT, ja orkar inte med blickan som bara tror att ja utnyttjar min mage för att slippa skolan. Visst ja gjorde det då och då i 9:an men det var då jag kommer inte att bli sån igen, det var därför ja ville få ngt av syster så ja orkade med skolan för det gjorde så ont och ja ville inte lämna skolan ja vill inte åka hem ja vill inte få ångest för att ja mår dåligt och inte hinner med skolan.
Jag vill inte att alla ska tro att ja ljuger för ja ljuger inte längre om min mage (eller har inte ljugit om att ja har ont i magen utan har gått hem så fort ja fick lite ont och var överkänslig), den sista månaden har varit för bedrövlig magen bara krampar och gör ont. Tror att det är stress, orohet och chocken. (+ gallsten så klart, kanske dåligt val av mat oxå!)
Men den har iaf släppt antar att jag får säga tack till djävul till systerIDIOT.
Patrick, Jag och Lovi:s Hår & händer? XD<3
// Johannisen with pain in the mage och saknar sin brunhåriga och sömntuta-pojkvän som ska sova över hos henne imorgon (TVINGA) fotmassage önskas också...Patrick?(A)
Hade kramper imagen innan jag gick o lade mig igår natt! =(
Tog voltaren T och panodil..nästa dag var allt över ==) trodde jag...efter maten bröt det ut igen,
kunde knappt gå, fick ta vilopauser var 5:te sekund när ja skulle till syster... och de va på golven.
Jag tror Ulrika och jag satt i soffan ungefär 30-40 minuter innan syster kom, ja låg med huvudet över benen och försökte bita ihop för att inte börja skrika. (såååå ont gjorde det) Men iaf efter de där långa minuterna så kom hon, ja "klickade på knappen som var till henne och hon sa kommer snart." Jag står (så gott det går) utanför och vänta men hon öppnade inte så ja återvände till min plats bredvid Ulrika, sen när hon väl öppnade dörren ropade hon XXX(namn som ja glömde, o så var den en annan sjuksköterska än den vanliga!)
och killen bredvid mig som hade kommit för 3 min sen svarade. Men Ulrika frågade om hon inte kunde ta mig först för ja kunde knappt gå pg.a kramper och att ja mådde jätte dåligt. Men sjuksköterska fortsatte ropa på det där namnet (killen satt som fastfrusen och visste inte var han skulle ta vägen).
Men hon bara nej ja kan tyvärr inte hjälpa er om ni inte har tid, för idag tar vi inte in personer utan tider plus jag kan inte ge läkemedel till människor som ja inte vet om de verkligen är ibehov av det. och sen slinkade hon in med ordet: Jag har inte ätit ngt idag pga att det kommer så många patienter (stavning?)! ÄR DET MITT FEL ELLER??
Varför kan man inte ta emot andra ändå, om ja hade brutit benet hade du tagit emot mig då eller skulle du säga otur att det var just idag för ja tar inte emot dig.
(KÄÄÄRING JAG LIGGER NÄSTAN PÅ GOLVET OCH SPYR PÅGRUND AV MIN JÄVLA SMÄRTA DU KAN JU INTE SKYLLA PÅ ATT DET ÄR MITT FEL ATT JAG FICK MINA KRAMPER JUST IDAG JAG KAN INTE PRECIS KONTROLLERA DE!!! (INKOMPETENTA JÄVLA IDIOT) )
Och Ulrika sa: jamen hon mår verkligen jätte dåligt, vet ni vad den jävla idioten säger då?
(och ja sa att ja hade gallsten men hon sa att man måste vara säker och ha kontrollerat det!! Jag säger väl inte att ja har ngt sånt om ja INTE har kontrollerat det eller????)
Men du kan gå till apoteket och kolla efter XXX för det är bra för gallsten...
fortfarande JA KOM KNAPPT UPP TILL DIG DIN INKOMPETENTA IDIOT HUR FAN SKA JA KUNNA GÅ TILL APOTEKET DÅ? Plus om de var ngt annat så kunde ja ju gå till vårdcentralen sa hon också, och sen sa hon att ja annars kunde gå hem, (kolla översta arga-argummentet med lite ändringar.)
och med det här vill ja bara säga att om man har mottagning och (den riktiga) systern är på kurs och det bara kommer vara bokade mottagningar hela dagen så kan de väl sätta en liten lapp utanför dörren (!!!) är det så mycket begärt (??) så hade ja ju slappt lida mer. men nej ni ska bara få era magonta patienter att börja gråta tack!
Men så gick iaf ja och ulrika och vilade/pluggade och det vart bättre så ja var med på svenskan efter. men det var vid vissa "ställningar" som smärtan var outhärdig =(.
Klickan är nästan halv 10 och jag har fortfarande ont.
JAG GER MIG JAG GER MIG, DU VINNER!
JAG SKA OPERERA MIG FÖR JA ORKAR INTE GRÅTA FÖR ATT JAG HAR ONT, ja orkar inte med blickan som bara tror att ja utnyttjar min mage för att slippa skolan. Visst ja gjorde det då och då i 9:an men det var då jag kommer inte att bli sån igen, det var därför ja ville få ngt av syster så ja orkade med skolan för det gjorde så ont och ja ville inte lämna skolan ja vill inte åka hem ja vill inte få ångest för att ja mår dåligt och inte hinner med skolan.
Jag vill inte att alla ska tro att ja ljuger för ja ljuger inte längre om min mage (eller har inte ljugit om att ja har ont i magen utan har gått hem så fort ja fick lite ont och var överkänslig), den sista månaden har varit för bedrövlig magen bara krampar och gör ont. Tror att det är stress, orohet och chocken. (+ gallsten så klart, kanske dåligt val av mat oxå!)
Men den har iaf släppt antar att jag får säga tack till djävul till systerIDIOT.
Patrick, Jag och Lovi:s Hår & händer? XD<3
// Johannisen with pain in the mage och saknar sin brunhåriga och sömntuta-pojkvän som ska sova över hos henne imorgon (TVINGA) fotmassage önskas också...Patrick?(A)
Pendlandet mellan liv och död
Idag släppte chocken, kan fortfarande inte sluta tänka på det.
Sms: Jag har voltat med bilen..
Första tanken/tankarna...skojar han med mig? Skojar han med mig? Vad skrev han precis?
Är han okej, vad hände, var är han.
Sen hörde ja ett skrik eller snarare som ett vrål..som om det kom från någon i närheten.. till min förvåning kom det från mig själv. Ja skrek och skrek..sprang in till mamma och började hyperventilera (stavning) och gråta.
VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER?
När vi var påväg för att leta efter Patrick fick ja bilder i huvudet, blodiga medvetslösa bilder, vi åkte och åkte och åkte.
men vi såg ingen, skräcken kom som kallakårar i ryggradden kände hur hela jag skakade, ja kunde knappt tänka allt ja gjorde var att leta efter dig. Hålla om dig och aldrig aldrig släppa taget.
Tillslut såg vi honom, vi såg HONOM! Han satt på en stig och såg chockad o rädd ut, ja hoppade ur bilen innan den hann stanna, allt ja ville var att hålla om Patrick säga HUR FÖRBANNAT MYCKET JA ÄLSKAR DIG!!
Men istället för allt det där började ja gråta, ja skulle ju va stark, ja skulle ju finnas för dig istället vart det du som fick trösta mig. Ja hasplade tillslut ut mig att ja älskar dig, jag älskar dig.
Allt var nästan som en dröm, jag var i en egen liten bubbla. Jag hörde mummel runtomkring mig... ja fatta inte..
vad var det för språk?
Varför förstodd ja inte?
Allt det här får mig att inse att allt kan försvinna på ett ögonblick, allt kan vara borta dagen efter.
Därför måste man göra det man vill nu, man måste ta de risker.
Följa sina drömmar och göra det bästa av situationerna.
Man måste ta vara på det man har för man vet aldrig när det försvinner, och ibland tar man endel saker för givet! Det ska man aldrig göra utan man ska leva din dag som det vore den sista<3
Fattar du hur rädd jag vart? Jag trodde jag hade förlorat dig
Min kille Patrick Friberg<3
Min kille Patrick Friberg<3
// Från Johanna som Älskar sin Patrick<3
Sms: Jag har voltat med bilen..
Första tanken/tankarna...skojar han med mig? Skojar han med mig? Vad skrev han precis?
Är han okej, vad hände, var är han.
Sen hörde ja ett skrik eller snarare som ett vrål..som om det kom från någon i närheten.. till min förvåning kom det från mig själv. Ja skrek och skrek..sprang in till mamma och började hyperventilera (stavning) och gråta.
VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER?
När vi var påväg för att leta efter Patrick fick ja bilder i huvudet, blodiga medvetslösa bilder, vi åkte och åkte och åkte.
men vi såg ingen, skräcken kom som kallakårar i ryggradden kände hur hela jag skakade, ja kunde knappt tänka allt ja gjorde var att leta efter dig. Hålla om dig och aldrig aldrig släppa taget.
Tillslut såg vi honom, vi såg HONOM! Han satt på en stig och såg chockad o rädd ut, ja hoppade ur bilen innan den hann stanna, allt ja ville var att hålla om Patrick säga HUR FÖRBANNAT MYCKET JA ÄLSKAR DIG!!
Men istället för allt det där började ja gråta, ja skulle ju va stark, ja skulle ju finnas för dig istället vart det du som fick trösta mig. Ja hasplade tillslut ut mig att ja älskar dig, jag älskar dig.
Allt var nästan som en dröm, jag var i en egen liten bubbla. Jag hörde mummel runtomkring mig... ja fatta inte..
vad var det för språk?
Varför förstodd ja inte?
Allt det här får mig att inse att allt kan försvinna på ett ögonblick, allt kan vara borta dagen efter.
Därför måste man göra det man vill nu, man måste ta de risker.
Följa sina drömmar och göra det bästa av situationerna.
Man måste ta vara på det man har för man vet aldrig när det försvinner, och ibland tar man endel saker för givet! Det ska man aldrig göra utan man ska leva din dag som det vore den sista<3
Fattar du hur rädd jag vart? Jag trodde jag hade förlorat dig
Min kille Patrick Friberg<3
Min kille Patrick Friberg<3
// Från Johanna som Älskar sin Patrick<3
Måndag
Japp ni ser rätt när ni kollar på bilden det här inlägget kommer handla om musik!
Sitter i skolan just nu och har snart gympa som ja dock inte kan vara med på, känner mig illamående och lustig igen...(nooo) Men men får jobba eller något undertiden.
Ja blir så himla sur på första måndagslektionerna eftersom det är bara typ 5 st som anstränger sig, kul säger ja bara.
Ja som typ inte fattar ngt kanske behöver back up också???
och Igmar som gör olika uttal varje gång vi går igenom noterna, ena sekunden heter de "bareli-bareli" och andra "daggidig-daggidig" fattar han inte att de bara kan ha ett namn när man försöker som ett svin vara med???
Först säger man b ordet så säger Ingmar d ordet och då tänker ja: jaha nästa är också ett d ord.
Men visst fan ska det vara ett b ord då!! Jag är INTE glad att vara i skolan igen!
BTW: min mobil har varit cp hela dagen...så om de är ngt o ja inte svarar fattar ni varf!
Saknar dig älskling =)<3
//Bye från en stressad o argsis Johanna!
Skööön helg
Måste bara säga tack till alla som har bidragit till en toppenhelg!
Patrick<3
Emma<3
Lovi<3
Monica<3
Här är det jag har att säga.
Efter denna helg har ja ääääntligen funnit mig själv igen och fått tillbaka min stryka, det är som en slags återhämtnings helg för ja har bliivit så himla gladare och lyckligare än vad jag har känt på länge.
Jag vet att ja orkar vad som helst och ska inte ta skit!
Jag vet att jag är tillbaka med engergi som jag inte ens visste att ja hade,
kaaan jag ha tagit det från Emma :O? Hon påstod ju att hon var tröttare än hon hade varit på länge.
Oops!
Du får tillbaka den sen, ja lovar <3
Anledningen jag skriver är att ja ville skriva en sak innan dagen är slut.
sooo here it come :)
Now we play with my rules bitch<3
======)
// från en lycklig Johanna som äntligen har fattat sig på världen :)
PyjamasParty med Lovi&Emma =)
Igår var det pyjamas pary tills idag, shit vad skojsigt. =)
Gillar alltid när vi tjejer hittar på ngt och att vi accepteras för de vi är och det finns inte ngn jobbig förväntning på hur man ska va eller hur kvällen ska planeras utan det blir som det blir och alla är coola med läget.
Igår vart det iaf de här sakerna som hände:
Fototagning XD....
when we makes cookies :D
Eftersom det var brist på formar...
Bästafotograf: LOOVI =)
Vi lätt Lovi smaka på kakan först (6) MOHAHA...
ne varse :D Här är min superkändis!
och ja är då en paparatzzi (stavning?XD)
Här smygfotade ja igen :D mohaha..!
Titta så hiiiimla sööööt hon är :)<3
EMMA&LOVI när de skär 3 muffins hjärtformade som står för:
Emma, Lovi och Johanna
( I L U)
Ååååhh den va så braa o fin :')!
Dock säger ja bara att The Cinderella story är rätt mkt bättre :P
Men man blir så glad när man ser sånna här filmer med en massa kärlek och "true love forever"
Med den här bilden inleds KUDDKRIG
Det går rätt vildt till ;P
och vildare hahaha :P
Lovi flyr för sitt liv..!
Emma o Jag o Lovi :D:D
sista bilden på oss <3
Hade så himla kul, och det var länge sen det va bara tjejkväll eller i detta fall pyjamasparty!
Den måste göras om någon gång snart tycker jag :D:D
Puss o hej
/Johanna
Gillar alltid när vi tjejer hittar på ngt och att vi accepteras för de vi är och det finns inte ngn jobbig förväntning på hur man ska va eller hur kvällen ska planeras utan det blir som det blir och alla är coola med läget.
Igår vart det iaf de här sakerna som hände:
Fototagning XD....
when we makes cookies :D
Eftersom det var brist på formar...
Bästafotograf: LOOVI =)
Vi lätt Lovi smaka på kakan först (6) MOHAHA...
ne varse :D Här är min superkändis!
och ja är då en paparatzzi (stavning?XD)
Här smygfotade ja igen :D mohaha..!
Titta så hiiiimla sööööt hon är :)<3
EMMA&LOVI när de skär 3 muffins hjärtformade som står för:
Emma, Lovi och Johanna
( I L U)
Ååååhh den va så braa o fin :')!
Dock säger ja bara att The Cinderella story är rätt mkt bättre :P
Men man blir så glad när man ser sånna här filmer med en massa kärlek och "true love forever"
Med den här bilden inleds KUDDKRIG
Det går rätt vildt till ;P
och vildare hahaha :P
Lovi flyr för sitt liv..!
Emma o Jag o Lovi :D:D
sista bilden på oss <3
Hade så himla kul, och det var länge sen det va bara tjejkväll eller i detta fall pyjamasparty!
Den måste göras om någon gång snart tycker jag :D:D
Puss o hej
/Johanna
Die bitch
"Jag kan bara leva i din närhet eller inte alls"
Ett citat ja tycker DU kan ta in "Fortsätt älska mig, betvivla aldrig din älskades troghet."
blir så in ihelvete förbannad på dig ibland, fattar du inte om ja blir sur så slutar du med det du håller på och gör inte om det okej??
Förstår du inte att jah blir ledsen och sårad över att du skämtar om att jag skulle ha "en annan kille" eller vara otrogen??
Det känns som du inte litar på mig!! Eller är det så det är? Grejer med det här att du tydligen försöker ge mig råd vad jag ska göra för att bli av med dig och det gör mig förbannad och ledsen så in i helvete!!!
KAN DU INTE BARA GE MIG RÅD HUR JAG KAN HA DIG KVAR??????????????????????????????????????
Kan du inte bara sluta att skriva att alla "förstår dig" och sen kommer jag som tydligen inte alls förstår dig för du släpper inte in mig, det enda du gör är att knuffa mig till en dörr där det står "EXIT". Hjälp mig att förstå mig på dig, hjälp mig att få dig prata med mig.
När jag blir ledsen eller sur på dig så behöver jag kärlek och någon som frågar hur ja mår, varför jag mår så och håller om mig. Ingen som gör saken värre och får mig att känna mig avskyvärd och otillräcklig!
Jag trodde och hoppas att du ska vara den rätta, få mig inte att vilja ta tillbaks det.
Du är den enda jag verkligen vill ha en framtid med, men just nu verkar den drömmen ligga i dimma tills vi har löst vad det nu är mellan oss. Det är jobbigt att ja får alltid säga förlåt när DU har gjort något fel.
Vi har aldrig tid för varandra längre, visst vi är tillsammans ofta men när gjorde vi verkligen något bara för våran skull bara för oss? Vi har knappast någon tid att prata eller umgås längre..och jag är rädd.
.
För evigt din, för evigt min
för evigt vår<3
Solen går upp!
Packa upp, packa ner och åter packa upp.
Det är ett seprationsbarnsliv, att ständigt ha sina saker nepackade för det är ingen idé att packa upp allt iaf för om mindre än en vecka ska de ner igen.
Att inte veta vart man ska va under: Påsken, midsommar, logdans-kvällarna, födelsedagen eller julafton.
Att ständigt undra, vem ska ja fira med? Kommer ja ha båda mina föräldrar där?
Ja, jag erkänner att ja har varit rädd under ett års tid för ja vet inte vad som ska hända,
är så rädd att förlora ngn, är rädd för att tillslut bli kvar ensam.
Jag har på senaste tid försökt få mig att må bra men ändå inte, jag trodde att allt ja behövde göra var att berätta för alla att ja ska bli återställt att ja ska lyckas, att nu är jag tillbaka.
Det var mer komplicerat än det...jag behöver bearbeta mig själv, verkligen FÖRSÖKA få mig att må bra, bara för att ja säger att ja mår bra tar inte bort år av misslyckanden och besvikelse över mig själv.
Jag måste verkligen verkligen försöka att må bättre att lyckas denna gång.
Jag ska tänka positvit jag ska göra saker som ja mår bra av och ja ska verkligen lyckas.
Det var igår när ja låg sjuk och kollade på filmen Harriet- den listiga lilla spionen som ja förstod att ja hade gett upp, att ja inte trodde på mig själv.
Filmen handlade om en liten flicka vars Nanny slutade, hennes vänner svek henne pg.a att de läste hennes "privata bok" där hon hade skrivit saker om de o resten av klasse, hon vart mobbad och de hittade på alla möjliga jävelskaper mot henne. Men även om hon vart mobbad så gick hon till skolan varje dag och gjorde det bästa av situationen. Det var det som gjorde mig motiverad.
Ja ska stå på mina egna ben, ja ska skratta och ha kul!
Jag ska lyckas, jag ska jag tror att ja kan.
JAG TROR PÅ MIG SJÄLV!
Love and kisses<3
Tagit vatten över huvudet.
Har märkt att ja ofta använder det här forumet eller blogg eller vad man kan kalla det för att skriva om skit som händer i mitt liv. Antagligen är det väldigt starka inlägg om sorg om hur det är att vara arg förtvivlad. Ja listan kan göras lång!
Eller så skriver ja om något som gör mig glad men det är ändå inte samma sak, om man är glad är tydligen inte lika intressant att läsa om. Plus att det blir mer fåord om det.
Jag antar att ja är bättre på att skriva av mig när ja inte mår bra.
Jag är nog en person som kan stänga mig som en mussla eller vara öppen som en sjöstjärna.
Men egentligen hur kul är det att bara läsa om en människa som bara skriver om deprassioner och inte ofta positiva saker?
Men jag antar att jag är inne i mig själv när ja skriver och tänker inte på att folk kan läsa detta och ställa frågor som jag kanske inte kan svara på!
Jag vet att några få läser mig blogg, jag vet att ja lämnar ut mig helt och hållet här men ändå hindrar det inte mig från att skriva.
Jag antar att ja på något sätt kanske vill att NI ska läsa hur jag har det samtidigt som jag är vettskrämd.
Att lämna ut mig, att bli sårad.
Jag är ingen person som är duktig på att skriva det har ja aldrig sagt, ja förklarar nog sakerna lite otydligt men ibland kan man inte säga allt, inte skriva allt. Man har som en block ihjärnan som stoppar en för att leva, göra det man vill.
O nu är jag förvirrad...
om du skulle lämna mig nu..Lasse <3
Eller så skriver ja om något som gör mig glad men det är ändå inte samma sak, om man är glad är tydligen inte lika intressant att läsa om. Plus att det blir mer fåord om det.
Jag antar att ja är bättre på att skriva av mig när ja inte mår bra.
Jag är nog en person som kan stänga mig som en mussla eller vara öppen som en sjöstjärna.
Men egentligen hur kul är det att bara läsa om en människa som bara skriver om deprassioner och inte ofta positiva saker?
Men jag antar att jag är inne i mig själv när ja skriver och tänker inte på att folk kan läsa detta och ställa frågor som jag kanske inte kan svara på!
Jag vet att några få läser mig blogg, jag vet att ja lämnar ut mig helt och hållet här men ändå hindrar det inte mig från att skriva.
Jag antar att ja på något sätt kanske vill att NI ska läsa hur jag har det samtidigt som jag är vettskrämd.
Att lämna ut mig, att bli sårad.
Jag är ingen person som är duktig på att skriva det har ja aldrig sagt, ja förklarar nog sakerna lite otydligt men ibland kan man inte säga allt, inte skriva allt. Man har som en block ihjärnan som stoppar en för att leva, göra det man vill.
O nu är jag förvirrad...
om du skulle lämna mig nu..Lasse <3
Lucia
Ni fattar inte hur det är att hata,
hata sig själv, hata sitt utseende hata sin röst,
hata sin kropp. NEJ ni förstår inte eller så har ni en minimal hjärna!!!
DU fattar inte hur mkt mod ja tog till mig när ja till slut vågade sjunga, igen..
Sist ja slutade så bad alla mig hålla tyst o min röst är ful,
ja har alltid skämms när ja har sjungit, skäms för min röst.
TACK så mycket att du skrattar bakom min rygg, o pratar och larvar dig när ja sjunger.
Tack för du snackar skit då också, ja har avsagt min mitt solo.
Ja ska inte sjunga mer, inte skämma ut mig en gång till.
DU är så jävla barnsliga när du håller på, fy fan.
DU kan ju ha det så jävla bra när ja hoppar av.
DU har fått mig att vilja försvinna, ja fattar inte hur ja kunde skämma ut mig ännu en gång,
men ja lovar ja ska inte göra om det.
Från och med nu kan ju du ha erat jävla Lucia tåg utan mig,
ja fattar inte varf du är med när det enda du gör är att skratta, snacka skit,
eller inte sjunger alls, Det är ett Lucia tåg vilket innebär att man SJUNGER,
men du är ju så jävla korkade att det enda du ställde upp på var att bli Lucia,
Fy fan för dig.
Ja hoppas att du är nöjda med dig själva, men så klart ditt liv går ju ut på att förstöra för andra och
trycka ner dom.
Grattis!
Men du sjunger iaf inte bättre din falska idiot.
/ HAVE A NICE DAY MOTHERFUCKER
hata sig själv, hata sitt utseende hata sin röst,
hata sin kropp. NEJ ni förstår inte eller så har ni en minimal hjärna!!!
DU fattar inte hur mkt mod ja tog till mig när ja till slut vågade sjunga, igen..
Sist ja slutade så bad alla mig hålla tyst o min röst är ful,
ja har alltid skämms när ja har sjungit, skäms för min röst.
TACK så mycket att du skrattar bakom min rygg, o pratar och larvar dig när ja sjunger.
Tack för du snackar skit då också, ja har avsagt min mitt solo.
Ja ska inte sjunga mer, inte skämma ut mig en gång till.
DU är så jävla barnsliga när du håller på, fy fan.
DU kan ju ha det så jävla bra när ja hoppar av.
DU har fått mig att vilja försvinna, ja fattar inte hur ja kunde skämma ut mig ännu en gång,
men ja lovar ja ska inte göra om det.
Från och med nu kan ju du ha erat jävla Lucia tåg utan mig,
ja fattar inte varf du är med när det enda du gör är att skratta, snacka skit,
eller inte sjunger alls, Det är ett Lucia tåg vilket innebär att man SJUNGER,
men du är ju så jävla korkade att det enda du ställde upp på var att bli Lucia,
Fy fan för dig.
Ja hoppas att du är nöjda med dig själva, men så klart ditt liv går ju ut på att förstöra för andra och
trycka ner dom.
Grattis!
Men du sjunger iaf inte bättre din falska idiot.
/ HAVE A NICE DAY MOTHERFUCKER
~Ingenting~
Idag är det en ingenting dag, ja känner mig ingenting.
Varken jätte glad eller jätte ledsen, men ändå inget mittimellan heller.
Ja kan inte säga att ja mår dåligt för det gör ja inte, inte egentligen,
Man kan inte säga att ja mår bra för det gör mår ja egentligen inte heller, men som sagt mår inte som det ovastående heller, Är inte heller jätte förvirrad, inte på rikitgt.
Det borde vara bra eftersom det är snö ute och jag gillar snö och brukar må bättre av det för att dagarna blir ljusare då och ja mår mycket bättre i vanliga fall.
Men nu vet ja inte, känner lite att tårarna är nära men jag vet inte varf ja gråter,
jag är ju inte jätteledsen jag är ju på ett ingenting humör.
ja bara känner mig tom, som ja inte har ngt i mig.
jag är nog rädd att de andra var bättre än mig,
att hon va allt du egentligen ville ha,
kan inte tänka på annat ibland..
mitt huvud är så fullt..
Pratar med min Prins nu <3
Det känns så mycket bättre, men ändå är ja nog på ingenting humör*
kram<3
Varken jätte glad eller jätte ledsen, men ändå inget mittimellan heller.
Ja kan inte säga att ja mår dåligt för det gör ja inte, inte egentligen,
Man kan inte säga att ja mår bra för det gör mår ja egentligen inte heller, men som sagt mår inte som det ovastående heller, Är inte heller jätte förvirrad, inte på rikitgt.
Det borde vara bra eftersom det är snö ute och jag gillar snö och brukar må bättre av det för att dagarna blir ljusare då och ja mår mycket bättre i vanliga fall.
Men nu vet ja inte, känner lite att tårarna är nära men jag vet inte varf ja gråter,
jag är ju inte jätteledsen jag är ju på ett ingenting humör.
ja bara känner mig tom, som ja inte har ngt i mig.
jag är nog rädd att de andra var bättre än mig,
att hon va allt du egentligen ville ha,
kan inte tänka på annat ibland..
mitt huvud är så fullt..
Pratar med min Prins nu <3
Det känns så mycket bättre, men ändå är ja nog på ingenting humör*
kram<3
Det snurrar så fort...
Del 1
Ibland verkar det som våra roller är ombytta, som att det är något som du döljer för mig?
Som att du inte berättar vad som är fel, vad ja har gjort.
Ändå vet jag att om du berättar det kommer ja antagligen försöka knuffa bilden av felen på mig åt sidan.
Jag vill veta vad jag ska göra/ hur ja ska bete mig när ja blir arg och sedan ångrar det för att ja tillslut medger att ja hade fel...igen. Ja säger förlåt men ibland verkar det som om du bara tar det som tomma ord.
Ja vill veta varför du blir sur tillbaka? För det gör det så mycket svårare att få kontakt igen!
Ja vill veta vad du känner, tänker, tycker.
Ja vill veta mer än vad ja nu vet, ja vill veta varför du ibland håller om kudden isf för mig, varför ja inte får röra dig när ja av trötthet har råkat bli irriterad.Ibland så vet jag bara inte.. ibland vill ja bara sova, sova igenom livet.Ibland vill ja bara gråta, gråta floder så att ja slipper känna att tårarna ibland bränner vid ögonlocket, det känns som de kommer att falla när som helst, vet inte riktigt varför.När du är i rummet bredvid eller längre bort känner ja en sådan längtan efter att få vara i dina armar, känna dina kyssar och veta att ja är din.<3 _
Del 2
_Även fast ja inte säger det så vart ja ledsen när du ibland sviker utan att veta om det, eller när du trycker ner dig själv!Ja vill att du ska vara lycklig och hitta någon som talar om hur mycket du betyder och hur värdefull du är, det är inte förens den här killen kommer och säger just dessa ord som du kommer att förstå. Även om vi kommer skrika eller förklara så kommer du inte förstå hur vi ser på dig, och hur underbar du är.Ja medger att ja ibland inte orkar all skitsnack om dig själv, förut var det bara några enstaka gånger och då var det bara att säga det du ville höra: Att du duger för det gör du och hur fin du är.Men med tiden blir det bara mer och mer, ja orkar inte hålla på därför kan man säga att ja gav upp. Ja orkade inte längre bekräfta den personen som jag beundrade i alla dessa år.Ja hoppas att du förlåter mig men ja vill att du ska veta att ja finns här och älskar dig, förlåt för att ja gav upp<3
Ibland verkar det som våra roller är ombytta, som att det är något som du döljer för mig?
Som att du inte berättar vad som är fel, vad ja har gjort.
Ändå vet jag att om du berättar det kommer ja antagligen försöka knuffa bilden av felen på mig åt sidan.
Jag vill veta vad jag ska göra/ hur ja ska bete mig när ja blir arg och sedan ångrar det för att ja tillslut medger att ja hade fel...igen. Ja säger förlåt men ibland verkar det som om du bara tar det som tomma ord.
Ja vill veta varför du blir sur tillbaka? För det gör det så mycket svårare att få kontakt igen!
Ja vill veta vad du känner, tänker, tycker.
Ja vill veta mer än vad ja nu vet, ja vill veta varför du ibland håller om kudden isf för mig, varför ja inte får röra dig när ja av trötthet har råkat bli irriterad.Ibland så vet jag bara inte.. ibland vill ja bara sova, sova igenom livet.Ibland vill ja bara gråta, gråta floder så att ja slipper känna att tårarna ibland bränner vid ögonlocket, det känns som de kommer att falla när som helst, vet inte riktigt varför.När du är i rummet bredvid eller längre bort känner ja en sådan längtan efter att få vara i dina armar, känna dina kyssar och veta att ja är din.<3 _
Del 2
_Även fast ja inte säger det så vart ja ledsen när du ibland sviker utan att veta om det, eller när du trycker ner dig själv!Ja vill att du ska vara lycklig och hitta någon som talar om hur mycket du betyder och hur värdefull du är, det är inte förens den här killen kommer och säger just dessa ord som du kommer att förstå. Även om vi kommer skrika eller förklara så kommer du inte förstå hur vi ser på dig, och hur underbar du är.Ja medger att ja ibland inte orkar all skitsnack om dig själv, förut var det bara några enstaka gånger och då var det bara att säga det du ville höra: Att du duger för det gör du och hur fin du är.Men med tiden blir det bara mer och mer, ja orkar inte hålla på därför kan man säga att ja gav upp. Ja orkade inte längre bekräfta den personen som jag beundrade i alla dessa år.Ja hoppas att du förlåter mig men ja vill att du ska veta att ja finns här och älskar dig, förlåt för att ja gav upp<3
Jag vet inte..
Jag vet inte var det är med den här dagen, känner mig helt utpumpad och rätt ledsen.
Känner bara att sitta för mig själv och lyssna på musik/umgås!
Känns som allt jag gör är inte bra nog, ja känner mig så underlägsen.
Allt ja gör är stöta bort, hänger mig på saker, bryr mig för mkt om allt.
tar saker till mig för lätt.
Allt ja tror..och vet att vad det än är, även om ja inte är där är det mitt fel.
Men jag vet ju inte vad ja ska göra.
jag vet inte vad ja ska göra för att kunna få en flytande konversation, kanske är det så att det känns för stort för att berätta det, kanske är det så att jag vill skydda alla från min negativa energi, kanske är det så att ja stöter bort för att inte såra..
men ja vet inte.
Jag vet fan knappt vad som är "rätt" och "fel".
Går till andra för att få veta, om jag gjorde ngt fel, vad det kan ha varit.
och för att veta att ja kanske ngn gång har gjort rätt iaf.
orkar inte med alla felen.
det enda ja kan se nu för tiden är fel fel fel fel!
Hur gör man för att hålla upp leendet?
För att må bra?
För att få dig att förstå även om ja säger det om och om igen, att ja inte vet.
Ja vet inte vad som är fel, ja vet ibland inte hur ja känner förens ja skriver ner mina tankar..det är lättast så, men ändå måste man kunna komunicera med varandra.
Tror jag har glömt hur man gör.
Ja vet inte om ja vill sjunga längre, kanske säger ja bara så för att ta bort det enda som får mig att må bra, för att sänka mig själv som vanligt.
Funderar på att skicka ett sms till dig o säga att ja är ledsen..
men ja vet inte varf!.
ja vet bara att allt känns så värdelöst, ja är värdelös.
Att skriva har en viss frihet i sig, men ja vet inte...som vanligt.
Snälla, va inte sur, arg på mig för de misstag ja gör..ja vet inte vad det är med mig.
Ja vet bara att ja inte orkar mer..
Ja orkar inte slösa energi på osäkerhet, tårar.
Ja orkar inte vänta på att du ngn gång ska säga att du har tröttnat på mig,
Ja vet att ja gör om samma fel om och om igen men snälla de är inte lätt.
ja försöker prata men inget kommer ut.
Det är när du påpekar ngt, även fast du inte menar illa så blir det så.
Ja får negativa kommentarer, känns det som?
Det endad ja behöver är uppmuntran och inte en sur min om ja råkar göra fel.
Försöker lära mig.
Den besvikna o förvirrade Johanna...
Känner bara att sitta för mig själv och lyssna på musik/umgås!
Känns som allt jag gör är inte bra nog, ja känner mig så underlägsen.
Allt ja gör är stöta bort, hänger mig på saker, bryr mig för mkt om allt.
tar saker till mig för lätt.
Allt ja tror..och vet att vad det än är, även om ja inte är där är det mitt fel.
Men jag vet ju inte vad ja ska göra.
jag vet inte vad ja ska göra för att kunna få en flytande konversation, kanske är det så att det känns för stort för att berätta det, kanske är det så att jag vill skydda alla från min negativa energi, kanske är det så att ja stöter bort för att inte såra..
men ja vet inte.
Jag vet fan knappt vad som är "rätt" och "fel".
Går till andra för att få veta, om jag gjorde ngt fel, vad det kan ha varit.
och för att veta att ja kanske ngn gång har gjort rätt iaf.
orkar inte med alla felen.
det enda ja kan se nu för tiden är fel fel fel fel!
Hur gör man för att hålla upp leendet?
För att må bra?
För att få dig att förstå även om ja säger det om och om igen, att ja inte vet.
Ja vet inte vad som är fel, ja vet ibland inte hur ja känner förens ja skriver ner mina tankar..det är lättast så, men ändå måste man kunna komunicera med varandra.
Tror jag har glömt hur man gör.
Ja vet inte om ja vill sjunga längre, kanske säger ja bara så för att ta bort det enda som får mig att må bra, för att sänka mig själv som vanligt.
Funderar på att skicka ett sms till dig o säga att ja är ledsen..
men ja vet inte varf!.
ja vet bara att allt känns så värdelöst, ja är värdelös.
Att skriva har en viss frihet i sig, men ja vet inte...som vanligt.
Snälla, va inte sur, arg på mig för de misstag ja gör..ja vet inte vad det är med mig.
Ja vet bara att ja inte orkar mer..
Ja orkar inte slösa energi på osäkerhet, tårar.
Ja orkar inte vänta på att du ngn gång ska säga att du har tröttnat på mig,
Ja vet att ja gör om samma fel om och om igen men snälla de är inte lätt.
ja försöker prata men inget kommer ut.
Det är när du påpekar ngt, även fast du inte menar illa så blir det så.
Ja får negativa kommentarer, känns det som?
Det endad ja behöver är uppmuntran och inte en sur min om ja råkar göra fel.
Försöker lära mig.
Den besvikna o förvirrade Johanna...
när hela världen snurrar, när allt blir svart..när man inte kan förklara
Allt är helt jävla surt.
Det här funkar ju inte alls,
varför måste allt på mig vara fel?
Varför gör jag FEL FEL FEL FEL hela tiden..jävla missfoster.
Jag är såå fel.
Det här funkar ju inte alls,
varför måste allt på mig vara fel?
Varför gör jag FEL FEL FEL FEL hela tiden..jävla missfoster.
Jag är såå fel.
Mina tankar, snurrar runt runt, som en soppa.
Allt är huller om buller, kors och tvärs.
Alla människor är olika.
Mina tankar, snurrar runt runt, som en soppa.
Allt är huller om buller, kors och tvärs.
Alla människor är olika.
Ja vet iaf att första gången jag träffade världens bästa kille, min pojkvän Patrick
att allt verkade så mkt klarare, man kan säga att det var kärlek vid första ögonkast
lr iaf för mig. Sen när ja o Emma var på väg hem kunde ja inte sluta tänka på denna fantastiska kille, kanske skulle jag aldrig mer få se honom igen?
Nån dag senare vart jag addad på bdb, av just denna fantastiska killen.
Vi började prata o det var han som var den första personen som verkligen vågade stå öga mot öga med sanningen. Han fick upp mig ur mitt mörker, han fick mej att le som ja inte hade gjort på över ett år.
Han fick mig att vilja existera o inte längre tyna bort.
Han var uppe sent på kvällarna med mig även om han var trött, han VAR o ÄR det bästa som har hänt mig. Det betydde verkligen så mycket att någon orkade hänga med på det jag gick igenom och han förstod mig precis. Vi hade samma humor, o små perversa samtal .
Han kollade på mig på en underligt sätt som ja saknar så mkt! Han log när ja pratade, små retades, han va helt perfekt. Världens snällaste och han såg verkligen MIG!
Han tog mig inte för givet som alla andra killar har gjort, han hade mig inte som reserv bara för att han inte kunde få den han ville ha. Han ville ha mig.. det va mig han kramade, hoppade mot, luktade på det var mig. Det va ja som var det lyckliga flickan som ville ta livet av sig innan.
Det va ja som inte vågade säga det efter ja fick reda på vad som hade hänt för 2 år sen.
Det va ja som hade gett ett löfte om att leva till honom, det va ja som skulle ha fått mitt lyckliga slut. Det är ja som hatar bråk som bara vill tyna bort varje gång.
Det är jag som gör felet och blir den alla klagar på hur ja inte ska va, eftersom ju mer ja tänker på att ja inte får göra ju mer fel gör ja.
Ja vill inte att vi ska bråka, ja vill inte må såhär hela tiden.
Jag hatar mig själv.
VAD?
Sitter här för mig själv och känner absolut tomhet,
rummet som jag sitter i e fan i mig inte så glatt heller.
Fattar inte vad det är med mig längre, känner mig nere, vad absolut inte vad ja ska ta mig till längre.
Försöker hänga med på lektionerna men allt för ögonen e svart,
försöker höra vad dom säger men öronen uppfattar inga ljud..
Försöker fatta, är helt depp,
allt känns så olustigt, vem kan ja prata med utan att behöva ha skuldkänslor över att ja har belastat ännu fler människor än mig själv?
Hur ska ja försöka få mig förstod när ja inte själv vet vad som är fel på mig.
Hur ska ja få mig att må bättre när det enda ja tycks göra när ja är ledsen är att
trycka ner mig själv ännu mer..
Hur ska ja alls kunna ta kontakt med någon när ja skäms för att visa att ja inte alls är stark
inte alls klarar mig själv när ja är såhär.
Ja vill inte skämmas hela mitt liv för att ja inte är glad hela tiden.
Ja vågar helt enkelt inte säga till någon att ja mår skit..antar ja.
Jag vill inte visa mig svag..
får inte visa mig svag.
Ja är bara ivägen för allt och alla.
Fattar inte vad jag har här och göra.
Varför måste ja hela tiden packa om och om mina saker?
Kan dom inte bara få vara upp-packade??
Ja orkar inte packa, flytta mig hela tiden.
jag vill stanna på ett och samma ställe, där ja för någon gångs skull hinner påbörja något och ja vill inte att det ska ta 2 månader att göra det klart.
Varf är ja så trög??
Dumma dumma dumma Johanna, du duger inte.
Bara är elak, bara skäller,trycker ner andra för du själv mår skit.
fy fan för dig Johanna.
Varför ville du inte prata med mig mer?
Varför känns det som om ja bara ..ja vet inte.
pusss.....(tystnad)
vad är du som ska hålla upp mig, min trygghet?
Vad händer med mig!??
rummet som jag sitter i e fan i mig inte så glatt heller.
Fattar inte vad det är med mig längre, känner mig nere, vad absolut inte vad ja ska ta mig till längre.
Försöker hänga med på lektionerna men allt för ögonen e svart,
försöker höra vad dom säger men öronen uppfattar inga ljud..
Försöker fatta, är helt depp,
allt känns så olustigt, vem kan ja prata med utan att behöva ha skuldkänslor över att ja har belastat ännu fler människor än mig själv?
Hur ska ja försöka få mig förstod när ja inte själv vet vad som är fel på mig.
Hur ska ja få mig att må bättre när det enda ja tycks göra när ja är ledsen är att
trycka ner mig själv ännu mer..
Hur ska ja alls kunna ta kontakt med någon när ja skäms för att visa att ja inte alls är stark
inte alls klarar mig själv när ja är såhär.
Ja vill inte skämmas hela mitt liv för att ja inte är glad hela tiden.
Ja vågar helt enkelt inte säga till någon att ja mår skit..antar ja.
Jag vill inte visa mig svag..
får inte visa mig svag.
Ja är bara ivägen för allt och alla.
Fattar inte vad jag har här och göra.
Varför måste ja hela tiden packa om och om mina saker?
Kan dom inte bara få vara upp-packade??
Ja orkar inte packa, flytta mig hela tiden.
jag vill stanna på ett och samma ställe, där ja för någon gångs skull hinner påbörja något och ja vill inte att det ska ta 2 månader att göra det klart.
Varf är ja så trög??
Dumma dumma dumma Johanna, du duger inte.
Bara är elak, bara skäller,trycker ner andra för du själv mår skit.
fy fan för dig Johanna.
Varför ville du inte prata med mig mer?
Varför känns det som om ja bara ..ja vet inte.
pusss.....(tystnad)
vad är du som ska hålla upp mig, min trygghet?
Vad händer med mig!??
Nytt läsår, ny början?
den nya början vart svårare än jag trodde...
Jag trodde att början på gymnasiet skulle vara något nytt, då man glömmer all skit som har passerat.
Då man tänker framåt o försöker gå vidare, man har redan gått igenom så himla mkt som man helst inte vill stöta emot igen , för åren på högstadiet var jobbiga. Men det finns också de stunder som ja aldrig kommer glömma, som när ja mötte mina allra allra skuttiga kompisar :) : Tove o Ulrika, Tove du va blyg o såg ledsen ut den dagen ja började prata med dig, jag började prata med dig för att du visade det jag kände inombords, sorg, o en viss gräns till att man inte dög till ngt.
Men du förändrade min syn o ja hoppas ja förändrade din också <3
Ulrika, du satt där alldeles ensam när ja för första gången gick fram till dig, en av anledningarna var att jag var nyfiken på dej :) undrade vem du var o var du kom ifrån, vilken klass du skulle gå i ! Vilken lycka det va när du sa 8C2 =)
även om vi inte började komma nära varandra förens ett par år senare så betyder du väligt mkt för mig <33
Jag trodde att när ja hade blivit starkare skulle ja glömma de hemska åren som jag har försökt gömma så länge, men de kommer fram när man minst anar det. Man jämför tiden då men den nu, man blir ledsen för minsta lilla sak som händer nu för att den påminner så mkt om den förra... alla skrattade så mkt åt mig då, klumpiga, fula Johanna som inte dög något till! Ja glömmer aldrig när alla stod i en ring o skrattade, de skrattade så högt, så grymt så hemsk.
de kom närmare o närmare, o slängde ut sina jävla kommentarer, ja kommer ihåg det som det var igår.
därför så känner jag tårarna börjar bränna när någon skrattar åt något jag har gjort...eller säger ngt som alla de andra brukar säga..även fast ni inte menar illa eller skämtar så kan jag inte hjälpa att ja blir ledsen.
Ja kan inte hjälpa att ja inte kan hålla tårarna borta varje dag, ja kan inte hjälpa att ja just nu nästan funderar på att skita i skolan för alltid. Ja kan inte hjälpa att minnerna e för svåra att glömma..
ja kan inte hjälpa att det inte känns som du älskar mig..
antagligen är ja inte värd din kärlek heller.. ja kan inte hjälpa att ja e dum i huvudet.
ja kan inte hjälpa att ja är trög ofta eller inte fattar ett smack.
ja kan inte hjälpa att ja inte är den du önskar ja skulle va.
ja kan inte hjälpa att JAG SAKNAR DIG VARJE SEKUND O VILL HA DIG HÄR!
JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKA DIG, JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG
ja kan inte hjälpa att ja varje dag funderar på att skolka till dig..
Din för evigt // Johanna
Jag trodde att början på gymnasiet skulle vara något nytt, då man glömmer all skit som har passerat.
Då man tänker framåt o försöker gå vidare, man har redan gått igenom så himla mkt som man helst inte vill stöta emot igen , för åren på högstadiet var jobbiga. Men det finns också de stunder som ja aldrig kommer glömma, som när ja mötte mina allra allra skuttiga kompisar :) : Tove o Ulrika, Tove du va blyg o såg ledsen ut den dagen ja började prata med dig, jag började prata med dig för att du visade det jag kände inombords, sorg, o en viss gräns till att man inte dög till ngt.
Men du förändrade min syn o ja hoppas ja förändrade din också <3
Ulrika, du satt där alldeles ensam när ja för första gången gick fram till dig, en av anledningarna var att jag var nyfiken på dej :) undrade vem du var o var du kom ifrån, vilken klass du skulle gå i ! Vilken lycka det va när du sa 8C2 =)
även om vi inte började komma nära varandra förens ett par år senare så betyder du väligt mkt för mig <33
Jag trodde att när ja hade blivit starkare skulle ja glömma de hemska åren som jag har försökt gömma så länge, men de kommer fram när man minst anar det. Man jämför tiden då men den nu, man blir ledsen för minsta lilla sak som händer nu för att den påminner så mkt om den förra... alla skrattade så mkt åt mig då, klumpiga, fula Johanna som inte dög något till! Ja glömmer aldrig när alla stod i en ring o skrattade, de skrattade så högt, så grymt så hemsk.
de kom närmare o närmare, o slängde ut sina jävla kommentarer, ja kommer ihåg det som det var igår.
därför så känner jag tårarna börjar bränna när någon skrattar åt något jag har gjort...eller säger ngt som alla de andra brukar säga..även fast ni inte menar illa eller skämtar så kan jag inte hjälpa att ja blir ledsen.
Ja kan inte hjälpa att ja inte kan hålla tårarna borta varje dag, ja kan inte hjälpa att ja just nu nästan funderar på att skita i skolan för alltid. Ja kan inte hjälpa att minnerna e för svåra att glömma..
ja kan inte hjälpa att det inte känns som du älskar mig..
antagligen är ja inte värd din kärlek heller.. ja kan inte hjälpa att ja e dum i huvudet.
ja kan inte hjälpa att ja är trög ofta eller inte fattar ett smack.
ja kan inte hjälpa att ja inte är den du önskar ja skulle va.
ja kan inte hjälpa att JAG SAKNAR DIG VARJE SEKUND O VILL HA DIG HÄR!
JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKA DIG, JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG, JAG ÄLSKAR DIG
ja kan inte hjälpa att ja varje dag funderar på att skolka till dig..
Din för evigt // Johanna
Första, andra dagarna i ny skola!
Hopp, nu har ja gått totalt 2 dagar i skolan...
har nya kompisar, nu när de kom så förstår ja att alla är bra på sitt sätt.
Ulrika: Är bra att prata med, hon lyssnar, säger kloka saker, ritar, är bra på alla sätt <3
Melina: Är bra på Engelska, är cool, lyssnar.
Agnes: Kan rita as fint, rider, är vegaterian, har cool klädstil!
Ida: är sig själv, rider, har skit fin klädstil hon också o är snäll, lite kaxig kanske :P
Johanna: ?
Förstår ni? Alla är bra på något sätt, alla passar in, medans ja är vanlig, tråkig, o kan inget speciellt och är inte speciell heller.. ja förstår inte varför ja hela tiden försöker övertala mig själv om att jag passar in här. Jag tror inte ja passar in någonstans, för det handlar om att kunna någon unik och utmärka sig. Ingen kommer ens lägga märke till den trista vanliga Johanna, fattar inte ens varför jag ens försöker passa in någonstans. Fattar inte ens vad ja ska göra, för inget inget är speciellt på mig, Ja är bara vanligt blond, vanligt kort, vanligt bred, vanlig vanlig vanlig vanlig!!!!!!!
VAD SKA JA GÖRA FÖR ATT EN GÅNGS SKULL SKA PASSA IN, FÖR ATT TRIVAS, jag trvis men ändå inte för jag känner mig aldrig riktigt "hemma". lr ibland ibland inte. Alla andra som är speciella dom gör mig osynlig, som vanligt.
gör mig tråkig. jag passar ju inte in , jag passar ju inte in, jag passar ju inte in, jag passar ju inte in :''(.
.
Igår vart ja verkligen förvirrad, o trött, lite ledsen, helt utmattad, nästan utbränd igen...men det kan ju nästan inte vara möjligt, efter två dagar menar ja ! Ja kollade inatt på P.S I Love you, shiit va ja tjöt :( Satt o tänkte på vad ja skulle göra om det var Patrick..om han plötsligt skulle vara borta! Inte finnas till hands, inte vara min. Ja vill inte ens tänka på det, egentligen får jag tankar som jag inte ska tänka på, ja tänker på allt det värsta som kan hända i mitt liv o på något sätt när jag är ensam försöker ja på ngt vis göra mig själv så depprimerad o ledsen, o rädd som möjligt. det kommer automatiskt när ja är ensam ! Vill inte att de ska hålla på såå..... men vad kan ja göra
// En lätt förvirrad Johanna...
har nya kompisar, nu när de kom så förstår ja att alla är bra på sitt sätt.
Ulrika: Är bra att prata med, hon lyssnar, säger kloka saker, ritar, är bra på alla sätt <3
Melina: Är bra på Engelska, är cool, lyssnar.
Agnes: Kan rita as fint, rider, är vegaterian, har cool klädstil!
Ida: är sig själv, rider, har skit fin klädstil hon också o är snäll, lite kaxig kanske :P
Johanna: ?
Förstår ni? Alla är bra på något sätt, alla passar in, medans ja är vanlig, tråkig, o kan inget speciellt och är inte speciell heller.. ja förstår inte varför ja hela tiden försöker övertala mig själv om att jag passar in här. Jag tror inte ja passar in någonstans, för det handlar om att kunna någon unik och utmärka sig. Ingen kommer ens lägga märke till den trista vanliga Johanna, fattar inte ens varför jag ens försöker passa in någonstans. Fattar inte ens vad ja ska göra, för inget inget är speciellt på mig, Ja är bara vanligt blond, vanligt kort, vanligt bred, vanlig vanlig vanlig vanlig!!!!!!!
VAD SKA JA GÖRA FÖR ATT EN GÅNGS SKULL SKA PASSA IN, FÖR ATT TRIVAS, jag trvis men ändå inte för jag känner mig aldrig riktigt "hemma". lr ibland ibland inte. Alla andra som är speciella dom gör mig osynlig, som vanligt.
gör mig tråkig. jag passar ju inte in , jag passar ju inte in, jag passar ju inte in, jag passar ju inte in :''(.
.
Igår vart ja verkligen förvirrad, o trött, lite ledsen, helt utmattad, nästan utbränd igen...men det kan ju nästan inte vara möjligt, efter två dagar menar ja ! Ja kollade inatt på P.S I Love you, shiit va ja tjöt :( Satt o tänkte på vad ja skulle göra om det var Patrick..om han plötsligt skulle vara borta! Inte finnas till hands, inte vara min. Ja vill inte ens tänka på det, egentligen får jag tankar som jag inte ska tänka på, ja tänker på allt det värsta som kan hända i mitt liv o på något sätt när jag är ensam försöker ja på ngt vis göra mig själv så depprimerad o ledsen, o rädd som möjligt. det kommer automatiskt när ja är ensam ! Vill inte att de ska hålla på såå..... men vad kan ja göra
// En lätt förvirrad Johanna...
Ni betyder..
Sry om inlägget är liite lustigt lr om det är något konstigt i den =)
men som sagt ja skyller på min feber, o "kräksjuka" då :(
Hur ja skriver om de som betyder i vilken ordning har inte med saken att göra alla betyder lika mycket för mig.
Stod nyss i duschen o tänkte lite på Personer som kanske inte vet hur mycket de betyder för mig.
Patrick: Jag älskar dig så himla mycket, du får mig känna mig speciell o älskad, lycklig, värd något.
Du e stark som finns för mig när ja kastar över alla dessa problem, ja kan prata med dig om allt <3
Jag har bara svårt att veta vart ja ska börja. Du får mig vilja leva igen, vilja finnas. Din famn, din kärlek, din mun , ditt allt<3
Känns som det här förhållandet är perfekt och kommer hålla länge, länge. Älskar dig. < 3
Tove: Första gången ja träffade dig kände ja igen mig så himla mycket, vi båda hade samma tankar och vi liknade varandra på många sätt. Du fick mig att "se" igen, du var/är en av få som verkligen verkligen förstod mig.
Tack för att vi träffades o jag e verkligen ledsen för den senaste tiden <3 Men du kunde sagt något tidigare,
kanske att du ville att ja skulle stanna o umgås med er, för ja trodde inte du(ni) brydde er. Ditt hoppande gör att man bara kan hoppa med, ditt skratt brukar OFTAST höras överallt, o det betyder såå mycket. Älskar dig <3
Ulrika: Ja kommer ihåg första gången ja såg dig, du satt på en bänk i arbetslaget o såg lite förvirrad ut.
Men ja o en kompis tog mod o gick fram till dig, och jag ångrar det inte en sekund. Du är en av de som ja verkligen kan slappna av med, med dig är jag den Johanna som jag önskar fanns hela tiden. DU får mig att göra helt galna saker som e så kul att man bara vill göra om det (även om man skämmer ut sig i hela Åtvid) älskar dig <3
Emelie .F Kommer ihåg när vi var hos mig o lekte olika modeller för vinter, sommar, vår-tider XD
Vi gjorde också olika frisyrer på varandra :) du höll också ofta i Tussi fast du tyckte hon va läskig, men när du hade ett täcke imellan tyckte du allt hon va sööt iaf :D Ja kommer sakna rasterna vi var på, kommer sakna sy-slöjden när du satt bredvid mig <3 kommer sakna att ha dig i närheten!
Men vi får va på Facetten också Lita på dä du :D Glöm mig ej !!!!
ÄLSKAR DIG <3
Emma. J Ja antar att vi har haft goda o dåliga stunder...bråk & inte bråk :) men du ska veta att alla bra minnen finns sparade i mitt hjärta o där stannar dom ! ja kommer fortfarande ihåg första gången vi var, vi gick hem till dig efter skolan och du fick se en micro för första gången :P VILKET MINNE SÄGER JA BARA...MAHAHAHHA :L
Vi gick då i 4:an :D o de minnet e fast-klistat på hjärnan :D men ja minns också våra spaningar-på-!snygga?-killar :L
Den gången vi va hos mig o några fiskade, du ja o Julia hämtade en kikare o kikade lite på de:D
men dock va det soligt så de såg att kikaren reflekterades såå de såg att nga kollade på de, o pekade o försökte få igång motorn...SHIT VAD VI SPRANG XD den gången det spökade i husvagnen :D o getingen-överföll oss..HAHAHHAHA
Våra minnen får inte sluta nuu..<3
Älskardig<3
Emma h, Du har alltid varit den stora systern ja aldrig hade, den jag såg upp till, älskade. Du var/är min förebild.
Jag har många gånger försökt vara som dig, men jag antar att det aldrig kommer att ske. Ja har ínte de bra egenskaperna som du har, ja vet att när ja var liten var ja PAIN IN THE ASS :P men det är väl den jag är antar ja :L
Men jag har alltid alltid tyckt om dig för den du är, inte den du förväntas att vara <3 Jag kommer alltid finnas för dig om du behöver prata om precis allt o ja ska försöka vara ett bra stöd när det inte finns glada dagar också !
Vi har så många många många bra minnen, men ja antar att de börjar bli färre och färre :(
vad hände med föralltid? Kommer vi acceptera att bandet mellan oss håller på att nötas bort? Eller kommer vi att kämpa för det är så det kommer va. Man sitter ibland och undrar om vi fortfarande kommer prata...eller vara lika nära varandra om nga år? Eller kommer vänskapen vara helt utdöd? Jag vill inte det..men frågan är.. kommer du/ja låta det hända?
För det är inte rättvist om bara en kämpar för det. GLÖM INTE ATT DU ÄR VACKER, SÖT; OMTYCKT O UNDERBAR.
precis som du är, tänkt på att andra mammor vill att deras döttrar ska va som dig..iaf min !
om du lämnar mig så har jag iaf alla våra underbara minnen kvar, o de kan inte dö eller nötas ut.
Bästis jag Älskar dig, låt inte vänskapen rinna ut i sanden !<3
FIIIAA! Även om jag bara har känt dig ett tag så tycker ja om dig så himla himla himla himla mkt <3
Du skrattar o du ler, o gör en annan glad :) Du får en att varje morgon gå upp ur sängen för man vet att du kommer vänta där på en <3 Och det är det som gör livet underbart :)) Ja hoppas att vi håller kontakten nu på gymnasiet !!!!
Don't glöm mig :( Du o mina tuggummin :P btw, vem ska nu ha min nyckel...sno mina tuggummin vara social med mig :O? Glöm inte att ringa mig då och då eller sms:a o berätta hur du mår :)) <3
Hoppas du har det bra nu på gymnasiet utan mig :''(
* Babbyyy :'* ja saknar daaajjjhhh <3
Du betyder allt !
men som sagt ja skyller på min feber, o "kräksjuka" då :(
Hur ja skriver om de som betyder i vilken ordning har inte med saken att göra alla betyder lika mycket för mig.
Stod nyss i duschen o tänkte lite på Personer som kanske inte vet hur mycket de betyder för mig.
Patrick: Jag älskar dig så himla mycket, du får mig känna mig speciell o älskad, lycklig, värd något.
Du e stark som finns för mig när ja kastar över alla dessa problem, ja kan prata med dig om allt <3
Jag har bara svårt att veta vart ja ska börja. Du får mig vilja leva igen, vilja finnas. Din famn, din kärlek, din mun , ditt allt<3
Känns som det här förhållandet är perfekt och kommer hålla länge, länge. Älskar dig. < 3
Tove: Första gången ja träffade dig kände ja igen mig så himla mycket, vi båda hade samma tankar och vi liknade varandra på många sätt. Du fick mig att "se" igen, du var/är en av få som verkligen verkligen förstod mig.
Tack för att vi träffades o jag e verkligen ledsen för den senaste tiden <3 Men du kunde sagt något tidigare,
kanske att du ville att ja skulle stanna o umgås med er, för ja trodde inte du(ni) brydde er. Ditt hoppande gör att man bara kan hoppa med, ditt skratt brukar OFTAST höras överallt, o det betyder såå mycket. Älskar dig <3
Ulrika: Ja kommer ihåg första gången ja såg dig, du satt på en bänk i arbetslaget o såg lite förvirrad ut.
Men ja o en kompis tog mod o gick fram till dig, och jag ångrar det inte en sekund. Du är en av de som ja verkligen kan slappna av med, med dig är jag den Johanna som jag önskar fanns hela tiden. DU får mig att göra helt galna saker som e så kul att man bara vill göra om det (även om man skämmer ut sig i hela Åtvid) älskar dig <3
Emelie .F Kommer ihåg när vi var hos mig o lekte olika modeller för vinter, sommar, vår-tider XD
Vi gjorde också olika frisyrer på varandra :) du höll också ofta i Tussi fast du tyckte hon va läskig, men när du hade ett täcke imellan tyckte du allt hon va sööt iaf :D Ja kommer sakna rasterna vi var på, kommer sakna sy-slöjden när du satt bredvid mig <3 kommer sakna att ha dig i närheten!
Men vi får va på Facetten också Lita på dä du :D Glöm mig ej !!!!
ÄLSKAR DIG <3
Emma. J Ja antar att vi har haft goda o dåliga stunder...bråk & inte bråk :) men du ska veta att alla bra minnen finns sparade i mitt hjärta o där stannar dom ! ja kommer fortfarande ihåg första gången vi var, vi gick hem till dig efter skolan och du fick se en micro för första gången :P VILKET MINNE SÄGER JA BARA...MAHAHAHHA :L
Vi gick då i 4:an :D o de minnet e fast-klistat på hjärnan :D men ja minns också våra spaningar-på-!snygga?-killar :L
Den gången vi va hos mig o några fiskade, du ja o Julia hämtade en kikare o kikade lite på de:D
men dock va det soligt så de såg att kikaren reflekterades såå de såg att nga kollade på de, o pekade o försökte få igång motorn...SHIT VAD VI SPRANG XD den gången det spökade i husvagnen :D o getingen-överföll oss..HAHAHHAHA
Våra minnen får inte sluta nuu..<3
Älskardig<3
Emma h, Du har alltid varit den stora systern ja aldrig hade, den jag såg upp till, älskade. Du var/är min förebild.
Jag har många gånger försökt vara som dig, men jag antar att det aldrig kommer att ske. Ja har ínte de bra egenskaperna som du har, ja vet att när ja var liten var ja PAIN IN THE ASS :P men det är väl den jag är antar ja :L
Men jag har alltid alltid tyckt om dig för den du är, inte den du förväntas att vara <3 Jag kommer alltid finnas för dig om du behöver prata om precis allt o ja ska försöka vara ett bra stöd när det inte finns glada dagar också !
Vi har så många många många bra minnen, men ja antar att de börjar bli färre och färre :(
vad hände med föralltid? Kommer vi acceptera att bandet mellan oss håller på att nötas bort? Eller kommer vi att kämpa för det är så det kommer va. Man sitter ibland och undrar om vi fortfarande kommer prata...eller vara lika nära varandra om nga år? Eller kommer vänskapen vara helt utdöd? Jag vill inte det..men frågan är.. kommer du/ja låta det hända?
För det är inte rättvist om bara en kämpar för det. GLÖM INTE ATT DU ÄR VACKER, SÖT; OMTYCKT O UNDERBAR.
precis som du är, tänkt på att andra mammor vill att deras döttrar ska va som dig..iaf min !
om du lämnar mig så har jag iaf alla våra underbara minnen kvar, o de kan inte dö eller nötas ut.
Bästis jag Älskar dig, låt inte vänskapen rinna ut i sanden !<3
FIIIAA! Även om jag bara har känt dig ett tag så tycker ja om dig så himla himla himla himla mkt <3
Du skrattar o du ler, o gör en annan glad :) Du får en att varje morgon gå upp ur sängen för man vet att du kommer vänta där på en <3 Och det är det som gör livet underbart :)) Ja hoppas att vi håller kontakten nu på gymnasiet !!!!
Don't glöm mig :( Du o mina tuggummin :P btw, vem ska nu ha min nyckel...sno mina tuggummin vara social med mig :O? Glöm inte att ringa mig då och då eller sms:a o berätta hur du mår :)) <3
Hoppas du har det bra nu på gymnasiet utan mig :''(
* Babbyyy :'* ja saknar daaajjjhhh <3
Du betyder allt !
Oduglig..
Jag vet vad ja tog för risker när ja vart förälskad i dig...
Ja vet vilka risker jag tog när ja var med dig ofta..
Ja vet vilka risker jag tog när ja vart tillsammans med dig..
JAG VET!
Kan inte förklara hur rädd jag e för att bli ensam.
Ja vet att ni antagligen säger att ja inte kommer bli det.
Men jag tror inte ni förstår.. ja känner mig ensam ofta.
Även fast ja har människor runt omkring mig som älskar mig o bryr sig känner ja mig fortfarande oälskad, ensam o helt värdelös.
Ni tror ja har självförtroende?!
Well..ja har inte det så , det va allt om det.
___
Jag vet att du känner dig sviken och det var absolut inte meningen.
De va inte meningen att säga allt det där heller...
ja hade säkert haft en jobbig dag.
Förlåt Gumman <3
Ja finns här för dig, ja ska försöka bättra mig!
__
Snälla sluta, sluta klaga på mig jämt o ständigt.
Sluta trycka ner mig igen..
Sluta såra mig, skälla på mig.
Sluta snacka skit om mig till dina vänninor, sluta berätta om vilken värdelös & skrattretande dotter du har.
Fattaru du inte att ja blir sårad?
Sluta ta mig för givet!!
Varje gång ja kommer till dig lr försöker göra ngt till dig så blir det att du skäller ut mig.
tror du att jag har ngn mer lust att göra ngt för dig om ja bara får skit för allt jag gör.
Du säger att du vill prata med i självaverket går det ut på att du ska säga precis vad du tycker o tänker om mig medans jag ska sitta snällt o ta emot alla de hårda orden ! Tacck !
Taack för att du har fått mig vilja sluta existera igen..
Den enda jag vill göra är att gömma mig i en kurva o när en bil kommer hoppa fram..
vill bara försvinna, sluta existera..
tack för att du har bekräftat mig.. ja är värdelös, patetisk, ful o självisk. precis vad ja alltid har trott.
det va du som födde mig, jag har aldrig bett om att finnas.
Ja har aldrig bett om ngt av de här.
JAG BAD INTE OM ATT BLI FÖDD!
Ja vet vilka risker jag tog när ja var med dig ofta..
Ja vet vilka risker jag tog när ja vart tillsammans med dig..
JAG VET!
Kan inte förklara hur rädd jag e för att bli ensam.
Ja vet att ni antagligen säger att ja inte kommer bli det.
Men jag tror inte ni förstår.. ja känner mig ensam ofta.
Även fast ja har människor runt omkring mig som älskar mig o bryr sig känner ja mig fortfarande oälskad, ensam o helt värdelös.
Ni tror ja har självförtroende?!
Well..ja har inte det så , det va allt om det.
___
Jag vet att du känner dig sviken och det var absolut inte meningen.
De va inte meningen att säga allt det där heller...
ja hade säkert haft en jobbig dag.
Förlåt Gumman <3
Ja finns här för dig, ja ska försöka bättra mig!
__
Snälla sluta, sluta klaga på mig jämt o ständigt.
Sluta trycka ner mig igen..
Sluta såra mig, skälla på mig.
Sluta snacka skit om mig till dina vänninor, sluta berätta om vilken värdelös & skrattretande dotter du har.
Fattaru du inte att ja blir sårad?
Sluta ta mig för givet!!
Varje gång ja kommer till dig lr försöker göra ngt till dig så blir det att du skäller ut mig.
tror du att jag har ngn mer lust att göra ngt för dig om ja bara får skit för allt jag gör.
Du säger att du vill prata med i självaverket går det ut på att du ska säga precis vad du tycker o tänker om mig medans jag ska sitta snällt o ta emot alla de hårda orden ! Tacck !
Taack för att du har fått mig vilja sluta existera igen..
Den enda jag vill göra är att gömma mig i en kurva o när en bil kommer hoppa fram..
vill bara försvinna, sluta existera..
tack för att du har bekräftat mig.. ja är värdelös, patetisk, ful o självisk. precis vad ja alltid har trott.
det va du som födde mig, jag har aldrig bett om att finnas.
Ja har aldrig bett om ngt av de här.
JAG BAD INTE OM ATT BLI FÖDD!
