It's hurt
Om känslor o ingenting.
Om kärlek och slut.
Ca 1,5 månad hade gått sedan jag gjorde slut för du inte litade på mig och sedan du gör slut med mig.
Varför:
Jo för att min syster är arg på dig, för att jag inte bjöd dig på det du kallar fest som isjälva verket handlade om att mamma bjöd in sina kompisar o därmed mina o att vi hade missat halloween så vi bestämmde oss att vi skulle klä ut oss o mammas särbo kom med barn..
Sedan får man veta att du inte har varit kär i mig på över ett jävla halvår.. o då är frågan VARFÖR GJORDE DU INTE SLUT LÅNGT INNAN??.. var det bara för att kontrollera mig eller vad?
och sedan får man höra att det faktiskt pågick ngt mellan dig o Elin innan vi träffades, jag frågade hundratals gånger om det hade varit ngt mellan er o du sa nej.
Vad mer ljög du om?
Var alla rykterna sanna?
Skrev du till henne varje natt?
..och du frågar varf jag inte skriver till dig!!
För att jag inte vet vad som är sanning eller lögn.
Jag vet inte om jag kan lita på det du säger.
Och jag känner mig sårad, som en idiot, som inte fattade vad som pågick.
Jag klarar helt enkelt inte av att prata om allt!
Det blir för mycket, det är för mkt.
Jag behöver tid för att bli stark o orka prata.
för nu är jag så jävla förvirrad o arg.
Förbannad kanske är rätta ordet, o ledsen.
DU säger att det var jag som inte har älskat dig...
lögn.
Jag har älskat dig så jävla mkt, men på sista tiden har jag inte ens fått en kram när vi har träffats utan fått ursäkter som.
-Jag är trött
-Jag vill inte att det ska bli tjattigt.
-Jag har tröttnat
-eller jag har kramat "(kill kompis)"..
ja jag fattar, vi behöver inte kramas hela tiden men jag behövde det då och då,
för att känna mig älskad då jag var osäker.
Det har bara känts som om jag har kämpat för ngt som inte existerat...
och genom att behandla mig som skit har mina känslor också blivit det.
Hur kul är det att straffas för att man har älskat dig?!
Hur mycket ska jag handskas med?
Som att få skit varje gång jag festar med kompisar..
-Gå o ha sex med si eller så..
-eller glöm inte att du har pojkvän!!
Du fattar verkligen inte att sen jag vart tillsammans med dig har jag inte ens kollat åt en killes håll, jag har inte ens sökt efter bekräftelse som jag gjorde innan.
Ja la av helt, jag slutade tillomed skriva eller prata med killkompisar för att inte göra dig svartsjuk o få dig att ense att du var den enda jag behövde.
Och jag avgudade dig, för att du var smart, snygg, sexig, snäll, hade självförtroende och lyssnade när jag behövde stöd.
Men när vi vart tillsammans vart allt förändrat, en svartsjuk kille kom fram, en kille som plötsligt tvivlade på att han dög.
Han som jag fikade med, han som var blyg men rolig försvann...
Plötsligt blir allt förvirrande och osäkerhet blir den vanliga känslan..
med tiden vart allt värre o värre.
Jag försökte övertyga min pojkvän varje dag att han dög och att jag inte skulle lämna honom..
att jag aldrig hade känt så förut för det hade jag inte...
även fast jag skrev snygging varje dag i flera månader innan vi vart tsm tvivlade han.
Visst bråk existerar hos varje par....
men tillslut vart det bara nertryckande för oss båda.
Ja vi har haft en massa bra och dåliga minnen....
men när du läser det här borde du förstå varför jag inte kan prata med dig.
Jag kan inte prata med dig för att jag klarar inte av sanningen eller lögner.
Jag klarar inte av att ta upp alla minnen, alla misstag om och om igen.
Jag klarar inte av att möta dig just nu.
Jag klarar inte av allt det här..
och speciellt inte hur du kunde dumpa mig via telefon när vi nästan har varit tsm i 2 år.
jag sa hej den dagen.. men du hörde det tydligen inte..
"Men när vi vart tillsammans vart allt förändrat, en svartsjuk kille kom fram, en kille som plötsligt tvivlade på att han dög"
Okej, om du tyckte att han förändrades direkt när ni blev tillsamman...varför tog du inte upp det med honom? Och att han inte älskat dig? Vad man kan läsa på hans blogg så har han älskat dig hela tiden. Men du vill kanske inte inse det. Eller så skiter ni idet båda. Det går inte att skjutsa problemen under mattan. Då mår man bara dåligt hela tiden. Bättre att PRATA med varandra än att skriva. För att det är när ni skriver till varandra som ni vågar vara "starka och tuffa". Men kom igen sen i verkligheten om ni vågar stå face to face och snacka. Nja jag vet inte. Det är svårt. Men vill du skjuta problemen under mattan eller över på den andra " partnern" Så gör det. Det är ju dina problem....
att någon är svartsjuk beror oftast på att man varit med om något i tidigare förhållande som får personen att tänka på att det kommer att hända igen. Han kanske inte menar att det ska bli så utan det ligger nog i det undermedvetna. Personligen anser jag det jobbigt när någon är svartsjuk mot mig men om jag älskar honom så kan jag inte bli arg på det utan istället försöker jag stötta honom och få honom att förstå att det inte finns nån anledning att oroa sig. Om man älskar någon så kan man stå ut med det för så länge man inte blir arg på den som är svartsjuk så lägger sig svartsjukan mer och mer tills den försvinner. Så om du har känslor kvar för honom så vill jag tipsa dig om att prata med honom om det och säga att du förstår att man kan bli svartsjuk ibland men att han inte behöver oroa sig. Och efter att ha pratat med honom så har jag förstått att han visst älskat dig det senaste halvåret och att anledningen till att han gjorde slut var att allting vart alldeles för mycket för honom just då och han saknar dig. //en vän till patrik
Hej! Vill bådas bästa. Ger mig på ett försök att vara så objektiv och utomstående som möjligt här nu. Så lyssna (eller läs då, Patrick, läs du med om du kollar!!)
Ni måste båda läsa HELA texten! Lova!
________
_______
____
Det där ni båda skriver om halloween-"festen" som inte var en fest känns som ett missförstånd. Patrick drar förhastade slutsatser om att han är utesluten och att det ÄR en fest. Det är fel av Patrick. Men, kanske tänker Patrick så för att han tidigare upplevt att han blivit utesluten och att Johanna inte vill ha med honom när hon går på fest med sina vänner? Jag tror att så är fallet! DOCK!.. måste Patrick tänka på att inte "kväva" Johanna utan hon måste få ha "egen" tid med sina kompisar! Är det en fest hos/med folk Patrick också är vän med som TDS-gänget så låter det lite taskigt om Johanna dissar Patrick. Men är det några klasskompisar som Patrick inte är vän med på det sättet tycker jag Patrick måste ge Johanna lite space och låta henne ha lite "egen tid" och få göra saker på egen hand.
Det där med inte kär på ett halvår är sååå uppenbart ett jäkla missförstånd! Känns som ni bara letar efter ursäkter för att bråka ibland, båda två! Skärpning på den fronten! Förklara för varandra hur ni menar och bli inte aggro direkt! OK?
Men, missförstånd eller inte, klantigt uttryckt av dig Patrick! Känns på förhand rätt givet att missförstånd kan uppstå när du skriver sådär. Tänk innan! Men faktum är att det är ett missförstånd och NEJ Johanna, Patrick har inte varit inte-kär i dig senaste halvåret. Han har varit kär i dig! Han är bara lite onyanserad och du drar förhastade slutsatser! Men klantigt uttryckt av Patrick.
Det där om Elin tror jag (personligen, vad jag vet om) är info/fakta-fel. Det var fan inte något mellan dem :P däremot verkar hon Elin vara lite mytoman och vill väl verka cool som känner en äldre kille! Är dock 99,9 fucking % säker på att det INTE varit något mellan dem!
Sen Johanna blir du upprörd för något som hänt innan ni blev ihop, det är lite svartsjukt av dig själv ju? :) Men jag vet, det är sanning/lögn du blir upprörd över, vill bara poängtera att det är lätt att bli lite svartis när man älskar någon!
Ang. sanning/lögn i det hela tror jag personligen att det varit såhär ang. detta....
Patrick har varit luddig/otydlig och du har blivit osäker av den luddigheten/otydligheten. Patrick... du får försöka vara lite tydligare och klarare, även om jag vet att det inte är med flit som Patrick är otydlig! Plus att den där Elin är mytoman vilket inte hjälper!!! (Är mycket medveten om vem hon är och vad hon hittar på, fäst ingen vikt vid nåt hon säger...)
Sen!!
Patrick, du måste krama Johanna =)
Man måste få en kram och känna sig trygg, uppskattad, älskad, säker, lugn och allmänt bra. Så svårt är det inte ge någon en kram när hon vill ha! Du får inte vägra krama Johanna. Vill du vara ihop med Johanna får du acceptera det. Det är något du måste göra för att lappa ihop det här. Lova att inte vägra kramas av dåliga och luddiga anledningar, inte coolt! ;(
forts följer
Sen Patrick måste du sluta fiska efter sympati i så stor utsträckning att Johanna tycker det är jobbigt! Det är OK att känna sig down när ingen vill ha en men när Johanna vill ha dig så får du ju lägga ner "Jag duger inte!-gnället (kanske inte helt, men till stor del!) då det uppenbarligen tär på Johanna. Min egna partner kan ibland upprepa flera gånger att h*n inte duger. Jag tycker det är skitjobbigt! Tror inte det är någon jätteuppoffring heller men det är, det med, en uppoffring du måste göra för att vara tillsammans med Johanna igen. Sluta välta över dina känslor av dålig självkänsla på Johanna, det ska dock sägas att man SJÄLVKLART måste få öppna sig för sin partner av alla människor, men jag säger bara: Ta det lite lugnt med "jag duger inte", "jag är ful" osv för det är väldigt jobbigt att leva ihop med en sådan människa. Försök få bort negativiteten helt enkelt =) Bättre för er båda.
Samma sak med svartsjuka, man måste motarbeta den! Det är jobbigt med ett tjat om sånt hela tiden. Man måste lita på varandra! Ni måste båda lita på varandra för att kunna fortsätta vara ihop! Visa lite tilltro, "cut eachother some slack" liksom, var inte nitiska/aggro utan prata med varandra, lugnt, förklara osv. Jag tycker att lita på varandra är en väldigt liten uppoffring som ni båda skulle kunna göra för att få det här att funka! Faktiskt :|
Ni missförstår varandra alldeles för ofta, prata med varandra! Lugna ner er innan ni säger något och försök sedan förklara för varandra vad ni menar.
Bråkar gör alla par! Alla!!!
Johanna & Patrick:
Om den andre gör uppoffringar så som att: Patrick, ge Johanna lite "egen tid" med vänner utan gnälla, Johanna.. uteslut inte Patrick om du ska vara med vänner till er båda, utan då kanske ni kan träffa dem ihop? Patrick, ge Johanna kramar!!! Patrick, lita mer på Johanna, bli inte svartsjuk. Johanna lita på att Patrick inte haft nåt på G med Elin om han nu säger att han inte haft det. Lita på varandra! Patrick, inbjud inte till missförstånd genom att vara luddig/otydlig. Uttryck dig inte på ett sätt som får Johanna att tro att du inte älskat henne på 6 mån! Samtidigt, Johanna, får du ha lite tilltro till din partner Patrick och kanske förstå att det är klart som korvspad att han inte menar att han inte varit kär i dig på 6 mån! Ni får försöka att tänka lite extra och ta ett djupt andetag och tänka efter och inte anta det värsta! Så det inte uppstår bråk!
Det här är något ni måste åtgärda om Ni vill ha ett fungerande förhållande med någon alls! Men nu handlar det om Er.
Så, Johanna & Patrick (fan ta er om ni inte läst allt nu)
Om ni båda gör dessa uppoffringar/ansträngningar (fyll gärna på med egna, rimliga sådana)... kan ni då tänka er, att på sikt, kanske inte direkt, imorn, men inom några veckor, take your time liksom, försöka få det att funka? Ni är ett väldigt fint par tycker jag personligen och ni passar rätt bra ihop dessutom.
Därför vore det väldigt korkat av er båda att kasta bort allt bra ni haft bara för att ni inte kunnat göra dessa uppoffringar/ansträngningar. Jag ser dem som självklara! Faktiskt :|
Snälla Johanna! Snälla Patrick! Ta ert förnuft till fånga, ta till er mod! Våga göra det som krävs för att lappa ihop ert förhållande och snälla,snälla,snälla kolla djupt inne i er själva och se om ni inte tycker dessa uppoffringar/ansträngningar är rimliga och rentav logiska? Ge det lite tid vettja, men det är uppoffringar ni Kan göra, och som ni Borde Vilja göra om ni fortfarande har känslor för varandra.
forts följer
Försök, det är allt jag ber Er.
____
Johanna, jag vet att Patrick har känslor för dig, att han älskar dig, och hoppas & tror han kan göra dessa uppoffringar. Jag har uppfattat det som att du har känslor för honom men inte vill ta någon skit eller vad man ska säga. Är trött på att viss kommunikation och tilltro/(att lita på varandra) fungerat dåligt! Har jag fel? För om så är fallet. Att det stämmer, så tycker jag du med kan försöka göra dessa uppoffringar/ansträngningar. Annars är risken att ni kommer ångra er i en väldigt lång tid... om ni inte gör det. Försök hörrni :(
___
Förresten, vet inte vad grejen är med Per/Tina vs Patrick (bara läst på hans blogg om det) men hela "Prata inte med Johanna" osv. - Försöker de hjälpa/skydda dig efter du gjort slut med honom är det väl naturligt. Men eftersom det verkar varit lite spänt, minst sagt, mellan dem innan det med så hoppas jag att 17-åriga Johanna bestämmer över sitt egna liv och förhållanden, inget illa ment. Vet som sagt nästan ingenting om det där! Men hoppas det är du som tar besluten och att inte dina föräldrar bidrar med vad vet jag, 20-80% av beslutet. Vet som sagt inte någonting om detta så förlåt om jag är helt fel ute o så, ville bara ta upp det med när jag ändå höll på, menar inget illa! :/
Hoppas ni lyssnar.
1500 ord och 6500 tecken. Jag vill hjälpa.
1 timme har jag suttit, minst, mer tror jag.
Så jag hoppas Ni lyssnar på mina råd och inte bara avfärdar dem! Ni måste lyssna om ni vill lösa detta. Titta djupt in i er själva, och försöka ta till er mina råd.
Försök.
Snälla.
